Så vid 5.30 blir jag väckt, tack och lov så har jag ingen bakfylla, tog det väldigt försiktigt igår för jag visste att jag inte kunde dricka något vatten idag. Dom kommer in och lindar mina ben och sätter nålen i armen, hon försöker några gånger innan hon lyckas och jag börjar bli lite nervös, skit nu ska det snart hända. Men måste tänka positivt, tumören ska ju bort och jag ska få tillbaka min underbara energi igen 🙂
Börjar bli mindre kaxig samt känner mig jäkligt osexig just nu 🙂
Narkosläkaren kommer in och frågar om jag vill bli helt nedsövd eller ha en Epidural som är en nål i ryggen och som håller dig vaken under operationen. Självklart eftersom jag är livrädd för sprutor så bestämmer jag mig för att bli helt nedsövd. Tills jag då pratar med min underbara läkare en stund senare Dr Loya. Han säger att jag inte verkar vara för nervös och råder mig då att ta en Epiduralkateter för jag kommer ha mycket mindre smärta efter operationen samt tillfriskna fortare och har han något problem under operationen så kan han fråga mig. Då jag har 100% tillit till honom så svarar jag att jag personligen vill bli nersövd men att jag kommer göra som han vill eftersom jag litar på honom, so Epidural it is 🙂
Det är dags att lägga sig under kniven, nu är jag nervös!
Så assisterande läkare håller mig i händerna medan jag ligger på sidan på operationsbordet och narkosläkaren sticker in den stora nålen i ryggen och jäklar vilket obehagligt tryck det blir i ryggen, det gör ont, inte olidligt ont men jäkligt ont. Av ren reflex så vill jag bita i något och drar den stackars läkarens händer mot min mun, precis innan jag ska ta ett stort bett i hans pekfinger så inser jag vad jag håller på med och hejdar mig i tid, tack och lov 🙂 Och efter det så minns jag inte så mycket mer förutom att jag frågar Dr. Loya om detta är den bästa dagen i hans liv, och han svarar att det är den näst bästa efter hans bröllopsdag 🙂
Vaknar till liv när han visar mig den tennisbollsstora tumören, jippi den är borta, jag är ren och det var bara 1 styck, den andra var en spegelbild som det kan bli när man gör ultraljud. Rullas in i mitt rum och får smärtstillande samt en massa andra jox, så sover vilket är bästa medicinen. Samt försöker glömma bort att jag har en kateter 🙂 Vi skrattar så vi ligger dubbelt Javier och jag, pinsamt men kisspåsen är vid hans ände av sängen där han sitter och jobbar, så han vet när jag kissar vilket jag inte vet 🙂 Det är slangar och grejer överallt men alla är supergulliga och kommer och tittar till mig var 30:e minut.
Bra dag och allt har gått över förväntan, börjar känna att energin är på väg tillbaka, jag är så lycklig att det har gått så bra, underbart sjukhus!