Upp vid 6 och kör till Burbanks flygplats, lika liten flygplats i LA som Kalmar flygplats, coolt eller hur? När vi går igenom säkerheten, så får stackarn som levererar vatten och drycker till cafet, bära upp varenda låda med drycker, och han har ett helt flak, köra dom igenom röntgen och sen packa tillbaka dom igen, tycker så synd om honom att jag nästan hjälper honom att lasta på backarna igen. Äter en gräslig frukost bestående av ett wienerbröd och 1 fruktjuice, hehe 500 kalorier till frukost och klockan är inte ens 7 på morgonen än, vart ska den här dagen ta vägen? Flyger till San Francisco med ett 1 timmes försenat flygplan, och jag sover hela vägen, skönt. Tar tunnelbanan in till city och hoppar av vid Powell street och går de 3 kvarteren till vårt hotell Nikki och efter en Starbucks så checkar vi in och somnar bums. Men bråttom iväg så det får bli bara 30 min sömn, sen går vi de 8 kvarteren eller vad det nu är ner till Mässlokalerna och skriver in oss och vi är på AES mässan, här handlar det om senaste inom ljud för musik och filmer, och Javier är som ett litet barn, ska kolla och röra på allt och ställer 1000 + frågor! Men jag måste erkänna att jag har en himla trevlig dag. Ut sent och går en lång runda innan vi går hem och gör oss fina och beger oss ut och äter en supergod middag på John’s Grill som öppnade 1908, men så gott. Äter sniglar till förrätt och efter det blir det Moule marinière, och en av mina musslor ser precis ut som Lotta på Bråkmakaregatans gosedjur Bamsen eller ett litet odjur med horn, smakar underbart! Riktigt härlig middag, vi blir helt galna i det här stället, dom spelar levande jazzmusik på övervåningen och det hörs ner hit där vi sitter, härlig service, gillar inredningen som är väldigt varm med fotografier på alla kändisar som varit här, levande ljus och fantastisk mat, och suverän efterrätt. Går en lång runda innan kvällen avslutas i baren på Hotel Westin, där vi jobbar några timmar med Rydaholmsmetoden, måste komma på en slogan 🙂 Min favorit är: If you can’t read this, you need to call us! Nej skojar bara, men många dåliga slogans är det innan vi kommer på vad vi tror är rätt: Free yourself from reading dissabilities eller The Rydaholm Method – the key for successfull reading! En av dessa blir det nog…

Bild på baren där vi dansade vår bröllopsdals igårkväll, lite annorlunda. Upp sent och ska egentligen gå ner och bada i poolen, men känner att jag hellre åker hem innan eftermiddagstrafiken kommer. Stannar på vägen hem mot LA och äter frukost på Marie Calendars, har fortfarande knappt fattat att jag är förlovad ännu mindre att man nu faktiskt är gift och heter Rebecca Sofia Ponton, gillar det faktiskt. Åker ner till SDI och hämtar lite papper och säger hej till alla och visar min ring, och hör på senaste kontorsskvallret. Sen hem till kemtvätten och lämnar in min dyngsura och rödvinsfärgade brudklänning, förhoppningsvis kan dom rädda den. Hem och myser, och på kvällen går vi ut och äter på en trevlig italiensk resturang, mums.

Upp vid 7 och börjar den 5 timmar långa körningen till Las Vegas, skittrött och förväntansfull på en och samma gång. Stannar och fikar på Starbucks och sen mot Las Vegas. Först till kapellet och får instruktioner om vart vi ska åka för att registrera vigseln. Kör hela Vegas Boulevard genom stan och till andra sidan och parkerar utanför “Marriage Bureau” och går in och köar för att få vår license. Komiskt, 30 par i kö, alla köar för samma sak, vissa militärer, utländska, uppklädda, skrytsamma, ja du har allt, men var är lyckan, är det bara jag som känner för att dansa en liten dans, skrika Ronja Rövardotters vårskrik, eller sjunga en sång, stå i kö och vara normal går ju inte en dag som denna. Har väntat i 35 år på detta tillfälle, och här ska man stå och vara allvarlig i en långsam kö, funkar inte. Får med mig några andra spelivinkar och så sakta höjs energin, mycket bättre. Känns på samma vis som när jag träffade Dalai Lama i San Fransisco, det bara går inte att sluta le, härlig känsla. Får våra papper efter 1.5 timmar i kö och sen till Kinkos och skriver ut vårt äktenskapsförord, som vi nu måste skriva under hos en myndighet så stressar dit och klockan är nu 3.30 på eftermiddagen och har inte hunnit äta än, bara stressat hela dagen. Äntligen får vi checka in och vid 4 sitter vi till bords på en italiensk restaurang på Hotel Tropicana och jag är helt slut, men den bästa skaldjurspastan jag har ätit i hela mitt liv, grymt bra. Sen upp på rummen och vi har varsitt rum, Josephine skulle ju ha kommit med som mitt vittne men fick förhinder i sista minut, så nu har vi varsitt rum att göra oss iordning i istället, då vi inte fick avboka. Klockan är nu 5.15 och han kommer och hämtar mig vid 6.45. Men alldeles rödögd av för lite sömn, försöker slappna av i badet, men stressad och börjar bli sur, och varför är jag sur? Inte en jäkla aning, fattar inte varför jag börjar bli sur, det finns ju inte en enda logisk förklaring… Ser på klockan att jag är sen så stressar tusan att sminka mig och klä på mig, bara för att inse att hon är bara 5.50 och inte 6.50, är nog allvarligt trött, lägger mig och sover 45 minuter med smink och kläder på 🙂 Vaknar och fixar sista och sen väntar, och vid 7 kommer han äntligen och jag är sur för att han är försenad, vafasen är det det här som kallas nerver eller, jag fattar inte ett skit, samtidigt som jag känner för att börja lipa 🙂 Vilken jäkla berg och dalbana. Ner till limon som väntar och åker en sväng och vid 7.15 är vi på Little Church of the west och skriver in oss, och det är jättegulligt, visst allting i brunt, men det är 60 år gammalt och många kändisar som gift sig här. Får en brudbukett som ingår i priset, hehe, kan ni tänka er att man får prästkragar och sen får man välja vilken färg man vill på rosorna som ska vara i buketten, och dom har inte gula rosor, det är ju för tusan den mest logiska blomma att ha till prästkragar då dessa har gult i mitten, men nej, fast ljuslila fick duga. Efter en liten stund kommer Linda som är Javiers mammas bästa kompis och som tillsammans med sin son ska vara vittnen, eftersom Josephine inte kan. Men han är läkare och fick åka och jobba i sista minuten ikväll så nu får vi be vår limousine förare att bli vårt andra vittne istället. Sen är det dags, och jag är inte längre sur, bara lipsugen till max, hehe. Sen sätter musiken igång och jag vandrar ner till min blivande make som är så söt idag. Och prästen är kanonduktig enligt Javier, jag hör inte ett skit, har svårt att fokusera. Men en suverän, kort ceremoni, sen bilder och sen tar vi limon till en italiensk, otroligt fin restaurang och äter middag med Linda och har jättetrevligt. Hon skjutsar oss tillbaka till hotellet vid 12-tiden på kvällen och vi går och letar upp en bar med livemusik, häftigt värre. Precis som i Dirty Dancing, där dom har ett band som spelar och sen har dom hyrt in professionella dansare som både gör uppvisningar men som oftast bjuder upp folk i publiken att dansa med dom, och väldigt mycket folk. Dricker rödvin och myser och efter 30 min så frågar sångaren i bandet om vi precis gift oss och sätter igång och spelar vår bröllopsvals, hehe, jättekul att dansa inför 100 personer som busvisslar och hoar, och kul att vi fick vår egna dans, ingen annan dansar. Vinet är väl så där så har inte tagit många klunkar när Javier applåderar och råkar knuffa till mitt fulla glas som rinner ut över hela mig. Jag dränks i rödvin och rinner ner från mina ben ner i mina nya skor, urk. Ber honom gå och hämta salt och efter 2 minuter kommer han tillbaka med en liten plastmugg med clubsoda. Efter all stress idag så bara rinner det över, jävla pucko och vad fasen tycker du att jag ska göra med en liten plastmugg med clubsoda? Hehe, jävla humör fru Ponton kan ha ibland, 🙂 Drar iväg upp till rummet med en chockad Javier i släptåg, men lugnar ner mig efter en liten stund, men tyvärr är nog både klänningen och skorna förstörda, men det betyder säkert bara otroligt tur, och vadå efter det här kan det ju bara bli bättre 🙂 Otroligt bra dag…

Upp och gör oss i ordning och vid 12 åker vi, samt Fabiola och Benjamin på en liten tur 2 timmar bort till Santa Barbara. Stannar i Valencia och äter frukost på McDonalds och sen vidare. Parkerar vid beachen och sen går och glor på målningar, som dom ställer ut vid strandremsan, jättefina, men lite för dyra, typ 1200 dollar för den jag bara vill ha. Går Statestreet upp, vilket är SB:s shoppinggata nr 1, och Starbucks och glor på folk. Vi ska leta upp en restaurang 3 kilometer bort från där vi började gå, varmt och klibbigt, tog varma kläder på mig så jag kan sitta ute och lyssna på konserten ikväll, men för nu så är mina jeans på tok för varma. Kommer fram till restaurangen och dom öppnar inte förrän 5.30, det hinner vi inte så nu tillbaka hela vägen och leta upp en annan, ger upp efter ett tag och går och äter på Javiers och mitt favvohotel där vi bodde för 1 år sen, mums, dom gör sin egen tequila med annanas i, jättegott och jag gillar inte ens tequila 🙂 Äter räkor, soppa, ostron och en härlig blandning av en massa annat och pratar och myser. Sen tillbaka till bilen och dom säger att jag inte får ta med mig kameran in på konserten, så det blir ett fult kort ut genom rutan när vi kör genom SB. Upp på SB Bowl, parkerar och går hela vägen uppför berget, coca-cola och popcorn, och sen dax att njuta av Diana Krall, älskar hennes Besame Mucho men chansen är minimal att hon ska spela den. Väldigt vacker är hon iallafall i sin långa klänning, samt så är hon gift med Eric Castello, hade jag ingen aning om. Vid 10 på kvällen kör vi våra 2 timmar hem väldigt nöjda med vår dag!

Upp vid 7.30 och beger oss hem till Kostas efter att ha stannat på Starbucks givetvis. Han bor 1 timme ifrån oss så det passar perfekt att hämta honom och åka och äta frukost. Vi åker ut till en privat flygplats och ett typiskt amerikanskt hak och äter ägg och bacon. Sen hem till honom igen så han får säga hej då till sin ett åriga dotter, som har enorma bruna otroligt vackra ögon. Sen bär det av och efter att ha stannat 1 gång till och köpt morätter som jag är helt galen i just nu samt glass. 3 timmar senare är vi i Vegas och släpper av honom på Escalibur och sen åker vi och checkar in på Luxor – hotellet som är byggt som en enorm pyramid. Får ett rum på 6:e våningen och hissen är superäcklig den åker snett upåt mot pyramidens topp och med en jättefart. Byter om, hämtar upp Kostas och tar en taxi till NAB och glor runt,  Apple är inte representerade här det här året vilket är en enorm besvikelse för alla, men det finns ju otroligt mycket annat att se. Jag fick en hel del clienter här förra året så dom besöker jag, samt genom rekommendationer får 3 nya, så bra resa. Sen till Starbucks och buffe på kvällen, helt slut, man är ju inte van vid denna supervärme. Tidigt i säng, en lång dag i morgon.

Upp vid 7 och vid 7.30 sitter vi 3 i bilen och är på väg till Las Vegas. Vi har bokat rum på Excalibur, ett hotell som är byggt som ett sagoslott. Stannar på vägen och äter frukost på Marie Calendars, mums. Sen släpper dom av mig på mässan medans dom åker och checkar in. Möter upp Jim som ger mig mitt pass, och sen visar mig runt, så otroligt mycket större än LA Fashion Show, wow, like it a lot. Han introducerar mig för en massa folk och sen går vi och kollar in hans monter och berättar vad dom har på G just nu. Syster yster köper ju en hel del kläder från dom. Sen på upptäcktsfärd på egen hand, hittar massor som jag gillar, men problemet är att jag måste betala i förskott för allt, och så kan jag inte starta upp, jag behöver massor av kläder för en struntsumma och det ska jag hitta, eller ett företag med potential som vill växa med mig. Det är definitivt rock som fortfarande gäller på vårmodet, även om tjejkläderna när jag går över till den mässhallen har mer blommigt, storblommigt på allt, ser väldigt hippie ut. Hade ju inga skor så jag satte på mig ett par högklackade skor, dumbom som man är, det ser bra ut men kan fasen inte gå så långt som jag vill. Ut och sätter mig och vilar och andas lite. Börjar prata med en Micki Schneider som designar jeans för Ed Hardy, Affliction, Junker Designs och mycket mer. Jag säger att jag gillar Junker Designs jättemycket och han säger att han har ett helt lager med kläder ca 2000 plagg, om jag vill köpa loss det, oh I love him. Passar mig perfekt, vi byter nummer och ska höras nästa vecka. Sen går en runda till men jag har allvarligt ont i fötterna så ringer Javier efter att ha pratat med några fler mässutställare och ber honom komma och hämta mig. Ner och säger hejdå till Jim, och jag har säkert 40 visitkort och broshyrer med mig hem så jag är supernöjd. Haltar ut och åker hem till hoteller och sover. På kvällen går vi på upptäcktsfärd, först över till New York, New York, och sätter oss i Martini baren och tar en drink, sen taxi till Venetian och glor runt, jag var en dumsnut som bara tog med mig högklackade skor, så när vi är inne i hotellen och går runt så går jag barfota och sen när vi går ut på gatan för att gå vidare till ett nytt hotel sätter jag på mig skorna, men fasen vad ont det gör. Letar efter skor men tänker fasen inte köpa ett par för 100 dollar bara för att jag måste, så bättre att lida. Sen in på Bellagio och sätter oss och drinker drinkar och lyssnar på live music och ser på vatten showen som dom har utanför fönstret. Mysigt, sen går vi till NY, NY igen och hittar ett CVS och köper ett par skor för 6 dollar men fasen nu är jag ju nästan hemma igen och vi har gått långt, in och äter pizza och hem och sover gott.

Frukost och sen spår Ada mig i Tarot korten på skoj. Allt kommer bli bra 🙂 Sen tar vi på våra bikinis och går ner till restaurangen precis vid havet och lägger oss i deras solstolar, och beställer alkoholfria drinkar och bara myser. Gud vad varmt, det bränner på rejält. Badar och solar och skriver dagbok och bara har en perfekt sista dag. Javiers mamma kommer och säger att hon har bokat tid hos hårfrisörskan åt mig, jag betalar för highlights och lowlights 250 dollar i LA, här kostar det 35 dollar och hur dåligt kan det bli. Så in och hon gör ett kanonjobb, men det tar för evigt, och lägger i en röd slinga bak på håret – coolt. Sen hem och dushar och vi går en runda på stan, och jag köper en fake Cartier klocka för 3 dollar och ett par Oakley glasögon och Nike badshorts superbilligt. Sen hem och badar med alla, underbar dag, vattnet är lugnt och nästa år ska jag se till att åka hit när det inte är fullmåne. Sen tar vi med hans tant på stan, jag har rekat hela veckan så jag vet precis vad jag vill visa henne och som vi ska börja tillverka, bara så hon får en ide tills jag kan skicka designs till henne. Sen hem och dom har lagat en avskedsmiddag till oss, packar och tidigt i säng.

Frukost och sen går vi till Hilton och ska se om vi kan få hyra en båt och åka ut och snorkla men ingenting så vi går och köper mat som jag ska laga ikväll, svensk spagetti och köttfärsås. Sen går vi tillbaka och berättar för Norman om lerbadet som dom nämnde om på Hilton och han blir eld och lågor så vi bestämmer oss för att åka dit och kolla. Byter om till bikinis och flipflops och en klänning över. Tar en taxi och åker iväg, detta ligger 45 min utanför stan, precis innan vi kommer fram så har dom en poliskontroll, och vi blir stoppade. Framför oss är det också en taxi med 4 amerikanska killar i som också blivit stoppade. Jag står där och studerar scenen och tycker att det är konstigt att dom bara stoppar taxis med turister, hmm alla andra glider förbi. Taxin före oss är klara och har fått betala 40 US i böter. Jag går och berättar detta för Javier som översätter och säger att polisen vill att vi ska betala böter för att vi inte har våra pass med oss när vi lämnar stan. Norman börjar skrika, bad for tourism, men på spanska, ni förstör turismen, dåligt, dåligt, och Javier blir förbannad för att dom upprör hans pappa, vilket han säger till dom, jag står och ler och tänker aldrig i he—te att dom kommer att få några pengar av oss, hehe, känner på mig att vi är den första riktigt besvärliga taxin som dom har försökt bluffa till sig pengar. Det slutar med att vi får en varning och kan åka vidare till lerbadet. Kommer fram och en liten söt by igen, och mitt i byn så har du en vulkan som sticker upp, och trappor upp till öppningen. Klär av oss och går upp, det är 1230 feet djupt, (vilket jag inte orkar översätta nu, kl är 11 på kvällen), och där uppe är du ett håll fyllt med gyttja, så vi hoppar i och sen kommer du ingenstans, så himla trögflytande, så massagekillen lägger mig till rätta och sen börjar massera hela mig, det är inte så mycket turism idag för dom har skolklasser på besök, så det är ett jäkla liv i badet, men mest från dom elever som står runtomkring och glor. Vilket också betyder eftersom att vi är betalande kunder så får vi en hel timmes massage för 2 dollar, hade nog fått en 15 min i vanliga fall. Sen snurrar han runt mig så att jag ligger på mage, och jag sjunker tusan inte, sen efter denna massage så pressar han mina fötter mot botten så jag står upp, fast det är flera, flera meter av bara gyttja under mig, fast detta ska ju rena porerna säger dom. Lite äckligt är det och måste erkänna att jag är lite rädd för att ett 1000 år gammalt lermonster ska komma upp från underjorden och grabba tag i mina fötter och dra ner mig, huh, upp med fötterna blixtsnabbt och ligger i badet istället för att stå eller sitta. Det kommer bubblor från under jorden och då är det dags att hoppa upp, vi har varit i över 1.5 timma, superhäftigt. Sen ner för trapporna och 3 kvinnor kommer fram och leder oss till havet och börjar tvätta oss rena. Tar en stund, leran är tjock och den hann torka i solen, och den är liksom stickig på något konstigt obeskrivligt sätt. Sen hem, och den här gången stannar polisen oss inte. Hem och lagar spagetti och köttfärsås, ingen av dom har ätit denna svenska variant av det någonsin och det smakar gudomligt och jag får tom ge dom receptet. I LA kan man krydda i evighet och det smakar ändå ingenting, här smakar det precis som i Sverige, och min köttfärsås är egentligen inte ens i närheten av min mammas och Malenas. Jag har nu ätit imodium i två dagar och är nu uppe i 3 tabletter per gång, men det hjälper ingenting. Så Javier går ner till apoteket och beskriver vad jag har med kramper och allt och han säger att jag har en parasit, jäkla skit. Så nu äter jag dessa piller istället, här kan man få köpa allt över disk utan att gå till doktorn.

Javiers mamma har hyrt en van med chaufför till att köra oss runt hela dagen, vi ska åka till Tulu och kolla in om dom kan hyra lägenhet där istället, nu när deras privata beach är borta. Otroligt obekväm bil, och Ada mår illa redan efter 20 min, områdena vi kör igenom, blir bara fattigare och fattigare, och sen kommer vi fram till en flod och vi pratar 1000-tals med människor som står och säljer fisk, och båtarna ligger tätt, tätt i floden, och det kryllar av människor, precis som i en myrstack, otroligt vacker bild, så himla ledsen för att jag inte hann få upp kameran och ta ett kort, men nästa år. Stannar och köper en färsk apelsin, nyplockad för dagen. Sen vidare och chauffören sätter på Transporter 3 på tv. Finns inte mycket att se utanför längre, bara cowboyland och skog. 3 timmar senare är vi framme i Tulu och supertrött på att sabba en hel dag i bilen, kommer vi fram till en sömning liten håla, det är ju utanför högsäsong så nästan allt är stängt, men till slut efter lite letande hittar jag en restaurang och vi går och äter frukost. Men det är vackert här, sen vill Ada åka och se ett hotell som hon var och uppträdde på för 15 år sen, så in på en skumpig jäkla väg och kör utmed havet, vägen blir bara smalare och smalare, efter några mil på skruttvägen så kommer vi till en bro, alla har ont i rumpan, och bron enligt alla kan inte köras över med bil, så nu ska alla ut och gå istället, Norman stannar i bilen och läser tidningen – smart kille, kommer över bron och det är stekhett, fasen. Går en liten stund och sen frågar en kille som går förbi hur långt det är till hotellet, 2 km glömma det, vi vänder och åka samma skumpiga väg tillbaka igen, löjligt. Sen söderut och åker och glor på en lägenhet och jag får rusa på toa under hela rundvandringen. Norman gillar inte stället, för mycket Hilton enligt honom, så vi ger upp och åker till en beach och så himla fint, 5 olika restauranger och små söta hus, dom kom hit för 4 år sen och bodde här, men lite för lite folk i deras tycke, mer som en by än som en stad, som Cartagena är. Stannar och badar och myser, här finns massor med söta snäckor, alla hjälper mig tyvärr, så nu har jag alldeles för många. Tar massor av kul kort, sen är det middagsdags och vi får äcklig fisksoppa till förrätt där huvudet flyter omkring, och fisken har tappat ett av sina ögon som nu är någonstans i min soppa, hmmm. Sen äter vi grillad fisk till huvudrätt, jag bara antar att det här är en fiskarby 🙂 Norman som alltid går på upptäcktsfärd, har lite längre bort hittat en sugga med 6 kultingar som bor i sanden, ovanlig beachfluga.
Sen bär det av hemåt, trötta, men oh vilken vacker beach. När vi är nästan hemma blir vi stående, en lastbil framför har fattat eld och dom är rädda för en explosion, så vi blir stående i över en timma. Men sen hem och sover.

Frukost, toa, toa och toa, och har fullt med kramper i magen, det gör superont, konstig matförgiftning. Har kommit på att om jag äter något, så nästan exakt 2 timmar senare så måste jag rusa på toaletten så om jag nu inte äter något så kan jag åka på sightseeing kl 2. Sen ner och badar en stund, upp och gör oss iordning och mer toa, och vid 2 kommer bussen och hämtar oss, är lite orolig för magen, om magen säger toa nu , så är det nu, inte 5 min, 20 sek utan nu som gäller och jag ska alltså sitta fast på en buss utan toa, komiskt. Men jag har ju inte ätit på över 4 timmar så det ska nog gå bra. Plockar först upp massor med människor och sen bär det iväg, först till att titta på deras hamn och förstås köpa grejor av säljarna som är överallt, och sen efter det till en skostaty, men dum staty – står fasen ingenting om varför statyn är här – får reda på senare att den är från en dikt – löjligt varför skulle vi se på den. Sen vidare upp för en slingrig liten väg upp till ett munkkloster, och ska gå runt där och titta, utsikten är slående och du kan se hela staden från här uppe, vackert. Men jag är helt jäkla slut, noll energi, köper en coca-cola, vet att den ska vara avslagen, men bättre än inget. En liten fattig pojke frågar om han kan få en slurk, men glömma det, den här är min. Sen går Javier rundtur medans jag tar igen mig på en bänk. Sen vidare med bussen till fort, där dom vaktade staden, och när vi parkerar där så är det meningen att vi ska gå 200 meter upp till det – så det slutar med att jag köper popcorn äter, sen orkar jag gå upp. Går runt i en massa gångar och glor, gångarna har fullt med fickor, skrek man inte rätt lösenord när man gick i gångarna så satt det en soldat där och sköt alla som inte sa rätt lösenord, tuffa tider. Tar en massa kort, otroligt vacker utsikt och nästan mer vatten än i Venedig. Sen bär det av mot gamla stan och där har vi ju redan varit så vi hoppar av och går mot det gamla anrika, dyra hotellet och sätter oss på deras uteservering, så himla fint, dags för en pina colada och han dricker martini – gud allt förutom mjölkprodukterna smakar så mycket bättre här, oliverna i martinin är helt sanslöst goda.  Beställer även parmaskinka och njuter av smaken av mat i munnen. Sen hem och äter middag och umgås med alla.

Grace Paola åker hem idag, men dom är redan på beachen när vi stiger upp så frukost hemma och sen ner till bechen, men gillar inte havet alls, så inget badande idag, går till kontoret och jobbar istället. Frustrerande att inte ha internet hemma, men kul med alla som går förbi som man nu känner och som säger hej. Sen kommer Norman förbi och läser sina email, coolt tycker jag, hur många 88-åringar som ni känner har egen email adress. Sen går jag och plockar snäckor till min nya creme som jag ska göra, nu när jag kan receptet. Sen tar jag med Javier in till stan och ska köpa badbyxor till honom, men vi hittar inga och det slutar med att jag köper klänningen jag ville ha istället, hehe. Är man tjej eller, ego! Sen får vi springa hem för att kunna säga hejdå till Grace Paola innan hon åker, vi hade totalt glömt bort  att hon åker. Kramar hejdå och springer på toa hela kvällen 🙂 Javier klagar på att vi aldrig gör några turistsaker så imorgon ska vi åka på citytour och jag är nog bra tills dess. På kvällen spelar dom kort och jag skriver dagbok, men när dom börjar andra omgången så kan jag inte låta bli att spela med, och det slutar med att jag vinner hela potten, ca 4 dollar, dom spelar om pennies!

Frukost och badar, men havet är så stormigt så vi går och jobbar istället. På eftermiddagen går jag en runda runt vår halvö, tar bara 30 min men skönt att röra på sig. Sen till mataffären och köper Haribos sura spagettiband, otroligt gott. Sen hem och hämtar duschcremen, schampot och balsamet, en procedur jag har gjort varje dag nu, vattnet i duschen i lägenheten är alldeles för kallt så på med bikinin så går jag ner till vår beach och duschar i duschen som är där i stället, det är varmt och skönt. Så otroligt känslig för kallt vatten, hatar att frysa, och alla garvar åt mig. Sen gör oss fina och ska ut och fira Javiers födelsedag – pinsamt men jag har inte köpt någonting alls, han vill ha parfym, men av min wholesale leverantör downtown kan jag köpa dom för halva priset mot vad det kostade på flygplatsen så jag struntade i att köpa en. Istället har jag letat nya badshorts åt honom, men inga hittat så han får ingenting idag av mig, tyvärr.  In till en äkta colombiansk restaurang och äter  gott och dricker massor som vanligt.  Sen går vi en runda i gamla stan och Ada är nog lite onykter för hon kallar mig Rebeck utan A  och slutar aldrig säga hur mycket hon älskar mig – hehe sött. Hem och myser, bra dag, alla fönster och balkongdörrar är öppna varje dag i lgh och det blåser otroligt här uppe på 5:e våningen, går du ner på markplan så blåser det knappt alls, konstigt.

Ada ger mig ett par plastskor och jag älskar dom, fula som stryk men dom fyller sin funktion och jag kan nu gå överallt och blöta ner mina fötter. Javier och Norman går och ska få en massage på ett fint hotell i födelsedagspresent, och jag tar lite pengar och går ner och gör en billig massage variant. Går fram till en av kvinnorna och får lägga mig ner direkt på sanden, och två kvinnor masserar hela min kropp för 20 kr i 30 minuter, underbart. Sen i och badar, hem och vilar, mår gott i hela kroppen och på kvällen mysig middag hemma och födelsedagstårta till pojkarna.

Normans födelsedag – 88 år idag. Vi går till vårt kontor efter frukost efter att ha kramat om honom. Sen upp och byter om till nya fina bikinin och sen ner och badar med Norman. Soltorkar i solen och en köper vi krabbor av en beach säljare direkt på stranden. Han skär upp dom åt oss och vi står där och äter, 9 st var, och sen kommer en kille förbi och säljer ostron som vi också äter. Betalar 8 dollar för allt detta, billigt och prata om mysig lunch. Sen hem och myser och ger Norman hans presenter. När jag var hemma hos dom för thanksgiving så fick jag ju bara tända ett ljus vid middagen och bara om jag lovade att hålla ett koll på det hela tiden, och så kan man ju inte ha det, dessutom att leva utan levande ljus går bara inte. Så jag har köpt elektriska värmeljus till honom, så att jag kan få det lite mysigt under nästa Thanksgiving. Och anledningen till inga ljus, var att hans barn brände ner hela hans bibliotek för 15 år sen, så han är livrädd för ljus. Javiers födelsedag är ju på måndag så vi ska fira dom bägge ordentligt imorgon. Sen middag och sen börjar partyt, fram med tequila och alla sjunger och pratar, och Javier spelar gitarr, väldigt varma människor och väldigt mysigt, och dricka kan dom. Party resten av natten.

Har ju inget internet i lägenheten, så Javier har hittat ett ställe precis vid beachen, som vi får surfa gratis på för vi har våra bärbara datorer med oss. Allt vi behöver göra är att köpa 1 dricka var – typ 2 kr.  Javier har gått hit varje dag, men jag som roat mig, så är detta min första dag. Så jag tar först kort på utsikten sen ner och uppdaterar FB, kollar email och sitter och jobbar i solen – inget dåligt kontor. Havet är inget mysigt längre, så otroligt mycket underströmmar, så du ser inte ens botten längre. Fast det är klart en liten tur i vattnet blir det. På eftermiddagen går vi och kollar i butiker. Massor och så himla billigt, blir chockad när jag ser min favvobikini, när jag var i Playa Del Carmen i Mexico vid jul så hittade jag en bikini som jag bara älskade, men 280 dollar, så jag struntade i det, men det var så jag började fundera på att göra mina egna. Så in och provar, exakt samma bikini, tjejen berättar att designern är från Colombia och här kostar dom bara 75 dollar, jippi, jag testar alla 30 sorterna innan jag bestämmer mig för en supersöt en med pirater på. Det är nästan samma som jag vill göra men med rock motiv istället. Får veta att denna designern har fått mycket uppmärksamhet utomlands så kul. Överlycklig går vi hem och tar en sömntur, efter en liten stund knackar det på dörren och Javiers kusin, Grace Paola är har kommit som en överraskning, superkul, hon pluggar till dirigent i Medellin, lite ovanligt. Men hennes mamma Ada, alltså Javiers moster, är en jättekänd jazzsångerska, och Javiers mamma och en annan syster var superberömda i hela Central och Syd amerika på 50 och 60 talet. Jag har sett bilder från när dom  uppträder, och vi pratar tusentals människor på en utearena som kom och såg på dom. Så musik och sång ligger i deras blod, och jag som inte ens kan sjunga än. Sen middag och jag visar dom min bikini och vad jag vill börja designag och Ada, Javiers moster blir alldeles till sig, en av hennes vänninor i Medellin tillverkar bikinis, Ada vid sidan om sätter juveler på kläder osv, osv, hon har hur många kontakter som helst inom det här området. Här har jag gått omkring och letar leverantörer ute på stan så fanns hon här i lägenheten hela tiden. Bubblar och pratar i flera timmar, visar henne precis vad jag vill börja göra för några bikinis och väskor, och hon fattar direkt, komiskt hon har en hel bok med tattoos hemma, så hon vet vad jag pratar om. Superspännande. Det roliga är också att Adas engelska inte är så bra, hon har bott i USA för 20 år sen under 4 år, men har glömt bort massor, men på något konstigt sätt och med gester så förstår vi varandra bra.

Upp tidigt och tar bussen till gamla stan med Norman. Roliga bussar, verkar privata, färglada som tusan, och bussarna tävlar med varandra om vem som hinner först till att hämta upp passagerarna så var beredda på en riktig åktur – galet. Runt gamla stan löper det en 1 km lång mur, för säkerhet mot pirater förr i världen, men otroligt gulligt och allt igen är så himla färgglatt och vackert. Går runt och kollar in massor av byggnader och sen in och tar en snabb fika, färskpressad juice och ost fralla. Sen vidare och kollar på statyer och byggnader – väldigt kulturella, och som vanligt vet Norman allt och berättar om alla statyer som vi stannar vid. Sen in i en affär och kollar in band till mina bikinis, kvinnan bakom disken älskar Normans t-shirt och ritar av mönstret som hon sen ska göra på sina egna t-shirts – detta är precis vad jag behöver!! Men eftersom vår spanska är lite begränsad och hon pratar inte Engelska så ska jag ta med Javier hit en annan dag. Sen hem och upp och byter om till bikinis och ner till vår beach som nu är helt borta – inte roligt. Norman snubblar på stenarna, så nu i framtiden ska jag ta med honom till framsidan av vår byggnad och gå 75 meter till den allmänna beachen istället. Sen en lång sömntur, middag och tidigt i säng.

Frukost med alla, cornflakes och nypressad juice. Sen är det dags för min och Normans beachtripp, och alla förbjuder honom att gå i och bada – och vi lovar. Tydligen är det fullmåne nu på lördag och också anledningen till att vågorna var så starka igår, men idag när vi kommer ner, så istället för en 5 meter plattform och sen en 10 meter beach ut till vattnet så är vågorna nu istället framme precis vid plattformen och har tom spolat bort delar av plattformen och vattnet är väldigt aggressivt, svårt för Norman att komma fram, men vi går våra 2 km, lägger våra badtofflor hos cocosnöttjejen och hoppar i vattnet, inte så långt ut idag och badar en liten stund, ingen kommer att märka någonting 🙂 Sen tillbaka och dricker cocosjuice och pratar med dom – underbar dag, men solen är mycket starkare än i Mexico så jag brände mig lite igår – så idag har jag klänning på mig som jag badar i – och massor med solskyddsfaktor. Sen hemåt och går och köper fisk av fiskarna som vi sen lagar till hemma samt äter exotiska frukter som jag aldrig sett i hela mitt liv, men gott är det. Vilar och på eftermiddagen går vi till mataffären och handlar godis till mig, supersug. När vi kommer hem så finns det inget vatten – så vi går ut och äter på restaurang. Colombia älskar sina turister så under högsäsong finns det inte tillräckligt med vatten till alla, så då stänger dom av vattnet i dom fattiga områdena så att det finns tillräckligt med vatten till turistområden – sjukt eller hur! God mat och sen hem och glor på sixth sense som dom inte har sett. Tidigt i säng – måste börja leta efter företag snart. I bakgrunden skymtar Javiers mamma som var en superkänd sångerska, visst är hon fin 76 år gammal!

Har flugit hela jäkla natten, och jag trodde mina öron skulle explodera pga influensan, så himla ont. Landade först i Bogota och sen flög vidare till Cartagena och vi tar en taxi till hans mammas och styvpappas Normans lägenhet som dom har hyrt i zon 1 i Cartagena och som ligger precis vid vattnet, jag faktum är att lägenheten är omringat av vatten från alla håll, underbart vackert. Hans moster och 2 vänner till hans mamma är också där och tar emot oss. Upp och äter frukost och sen en snabb sovtur och sen tar Norman med mig på en beachtur, han är 88 år gammal och helt underbar, påminner om min farfar. En vetenskapsman från Philadelpia så han vet allt, otroligt rolig att lyssna på och han har en dialekt som är en blandning mellan amerikansk och engelsk överklass, så söt. På med bikinin och går ut, känns konstigt att bara gå omkring i en bikini och sandaler, men han vill bada så småningom så det är bara att haka på. Vi bor på 5:e våningen så hissen ner och går ut på bakgården där huset har en egen privat strand, men dom låter fiskarna vara där och sälja sin fisk som dom gör från sina små färgglada kanoter, otroligt livligt och vackert. Sen vidare genom en restaurang som ligger precis vid vattnet och över till den allmänna stranden. Så otroligt mycket folk och jag hade ingen aning om att befolkningen bestod till hälften av svarta. Cartagena är sydamerikas näst äldsta stad och när dom tog slavarna hit från Afrika så förde dom dom till Cartagena först så dom kunde vänja sig vid vädret, okej info från Norman. Men det är så otroligt färgglatt och vackert förutom sanden som är svart, vulkanö, men alla säljer saker vilket kan bli lite irriterande ibland, massage, t-shirts, fisk och en massa annat. Vi går 2 kilometer men stranden är milslång men hinner inte allt idag 🙂 Sen hoppar i och badar, varmt och underbart. Norman känner alla, han hyr samma lägenhet 3 månader varje år, så efter badturen går vi runt och pratar med folk och soltorkar. Sen till våran privata beach och badar mer, ligger och flyter i vattnet, när jag tittar upp så har jag blivit dragen långt till vänster och mot stenarna, så sätter igång och simmar mot land, och bort från dom, men kommer fasen ingenstans, lite panik men jag når ju precis botten , kämpar som en dåre och 10 min senare så är jag framme  vid  stranden, vänder mig om och kollar Norman som också kämpar och han är konstigt  nog en mycket bättre simmare än jag trots sin ålder, hehe men ser honom kämpa och bli uppslungad på stenarna och sen kommer en ny våg och kastar runt honom igen bland stenarna och jag springer som en galning mot honom, och en ny våg tar honom igen in bland stenarna, så till slut låter han vattnet spola upp honom och det rinner blod överallt från honom, snyft. Han har säkert 20 olika sår på kroppen, upp på vår beach dusch och tvättar av honom och  sen soltorkar i solen och blod överallt, fasen Javiers mamma kommer att bli så arg på oss, nu kanske vi får utegångsförbud. Och skit efter bara en liten stund kommer dom och får se detta elände och tar oss upp och baddar om Norman. Som är lika nervös som jag, han är ju ok det är bara ytliga sår, men vid hans ålder så kan det ju ta tid att läka. Sen somnar jag igen, trött som bara den efter influensan och nattflyget. Middag på kvällen och umgås.