Upp vid 7 och börjar den 5 timmar långa körningen till Las Vegas, skittrött och förväntansfull på en och samma gång. Stannar och fikar på Starbucks och sen mot Las Vegas. Först till kapellet och får instruktioner om vart vi ska åka för att registrera vigseln. Kör hela Vegas Boulevard genom stan och till andra sidan och parkerar utanför “Marriage Bureau” och går in och köar för att få vår license. Komiskt, 30 par i kö, alla köar för samma sak, vissa militärer, utländska, uppklädda, skrytsamma, ja du har allt, men var är lyckan, är det bara jag som känner för att dansa en liten dans, skrika Ronja Rövardotters vårskrik, eller sjunga en sång, stå i kö och vara normal går ju inte en dag som denna. Har väntat i 35 år på detta tillfälle, och här ska man stå och vara allvarlig i en långsam kö, funkar inte. Får med mig några andra spelivinkar och så sakta höjs energin, mycket bättre. Känns på samma vis som när jag träffade Dalai Lama i San Fransisco, det bara går inte att sluta le, härlig känsla. Får våra papper efter 1.5 timmar i kö och sen till Kinkos och skriver ut vårt äktenskapsförord, som vi nu måste skriva under hos en myndighet så stressar dit och klockan är nu 3.30 på eftermiddagen och har inte hunnit äta än, bara stressat hela dagen. Äntligen får vi checka in och vid 4 sitter vi till bords på en italiensk restaurang på Hotel Tropicana och jag är helt slut, men den bästa skaldjurspastan jag har ätit i hela mitt liv, grymt bra. Sen upp på rummen och vi har varsitt rum, Josephine skulle ju ha kommit med som mitt vittne men fick förhinder i sista minut, så nu har vi varsitt rum att göra oss iordning i istället, då vi inte fick avboka. Klockan är nu 5.15 och han kommer och hämtar mig vid 6.45. Men alldeles rödögd av för lite sömn, försöker slappna av i badet, men stressad och börjar bli sur, och varför är jag sur? Inte en jäkla aning, fattar inte varför jag börjar bli sur, det finns ju inte en enda logisk förklaring… Ser på klockan att jag är sen så stressar tusan att sminka mig och klä på mig, bara för att inse att hon är bara 5.50 och inte 6.50, är nog allvarligt trött, lägger mig och sover 45 minuter med smink och kläder på 🙂 Vaknar och fixar sista och sen väntar, och vid 7 kommer han äntligen och jag är sur för att han är försenad, vafasen är det det här som kallas nerver eller, jag fattar inte ett skit, samtidigt som jag känner för att börja lipa 🙂 Vilken jäkla berg och dalbana. Ner till limon som väntar och åker en sväng och vid 7.15 är vi på Little Church of the west och skriver in oss, och det är jättegulligt, visst allting i brunt, men det är 60 år gammalt och många kändisar som gift sig här. Får en brudbukett som ingår i priset, hehe, kan ni tänka er att man får prästkragar och sen får man välja vilken färg man vill på rosorna som ska vara i buketten, och dom har inte gula rosor, det är ju för tusan den mest logiska blomma att ha till prästkragar då dessa har gult i mitten, men nej, fast ljuslila fick duga. Efter en liten stund kommer Linda som är Javiers mammas bästa kompis och som tillsammans med sin son ska vara vittnen, eftersom Josephine inte kan. Men han är läkare och fick åka och jobba i sista minuten ikväll så nu får vi be vår limousine förare att bli vårt andra vittne istället. Sen är det dags, och jag är inte längre sur, bara lipsugen till max, hehe. Sen sätter musiken igång och jag vandrar ner till min blivande make som är så söt idag. Och prästen är kanonduktig enligt Javier, jag hör inte ett skit, har svårt att fokusera. Men en suverän, kort ceremoni, sen bilder och sen tar vi limon till en italiensk, otroligt fin restaurang och äter middag med Linda och har jättetrevligt. Hon skjutsar oss tillbaka till hotellet vid 12-tiden på kvällen och vi går och letar upp en bar med livemusik, häftigt värre. Precis som i Dirty Dancing, där dom har ett band som spelar och sen har dom hyrt in professionella dansare som både gör uppvisningar men som oftast bjuder upp folk i publiken att dansa med dom, och väldigt mycket folk. Dricker rödvin och myser och efter 30 min så frågar sångaren i bandet om vi precis gift oss och sätter igång och spelar vår bröllopsvals, hehe, jättekul att dansa inför 100 personer som busvisslar och hoar, och kul att vi fick vår egna dans, ingen annan dansar. Vinet är väl så där så har inte tagit många klunkar när Javier applåderar och råkar knuffa till mitt fulla glas som rinner ut över hela mig. Jag dränks i rödvin och rinner ner från mina ben ner i mina nya skor, urk. Ber honom gå och hämta salt och efter 2 minuter kommer han tillbaka med en liten plastmugg med clubsoda. Efter all stress idag så bara rinner det över, jävla pucko och vad fasen tycker du att jag ska göra med en liten plastmugg med clubsoda? Hehe, jävla humör fru Ponton kan ha ibland, 🙂 Drar iväg upp till rummet med en chockad Javier i släptåg, men lugnar ner mig efter en liten stund, men tyvärr är nog både klänningen och skorna förstörda, men det betyder säkert bara otroligt tur, och vadå efter det här kan det ju bara bli bättre 🙂 Otroligt bra dag…