Idag är det världens finaste lillasysters födelsedag, grattis älskade Malena! Upp vid 8.05, kaffe och sen åker från den södra delen av Mexico City där Carlos och Ada bor och kör mot den norra delen för att åka och äta frukost. Återigen så kör vi förbi Paseo De la Reforma som GPS:en hakade upp sig på. Det är en underbar dag, solen skiner och jag är världens lyckligaste tjej i hela världen, det bubblar av känslor i mig, jag har ett löjligt litet leende som inte går att sudda ut, livet är bäst! När vi kör fel genom norra delen av Mexico City så råkar vi köra förbi på huvudgatan av Mexico citys “Beverly Hills” det svenska konsulatet som inte går av för hackor, tyvärr råkade jag bara få med flaggan då vi kör i en himla fart som alla andra i den här staden. Men det ligger i ett otroligt fint område, kul för svenska skattebetalare 🙂 Sen vidare och letar och frågar till slut en kille var Meridiem ligger och han pekar 50 meter framför till höger, oops 🙂 Dom har helt fantastiska snidade dörrar i ingången till den här restaurangen, så vackra. Och när vi kommer fram till vårt bord så har vi en fantastisk utsikt, kan man vara annat än super-lycklig. Det är smockat med folk och dom har dukat upp en underbar mexikansk frukost buffe, så idag äter jag arrachera stek till frukost, (biffstek) massor med frukt, färskpressad juice och godigheter. Vi har en fantastisk lång brunch och jag försöker att inte äta för mycket, nu när jag är 2 kg från min matchvikt 56 kg så vill man ju inte precis sabba den det första man gör. Utanför motionerar folk runtomkring den lilla sjön som ligger i sektor 2, det finns flera olika sjöar i den här enorma parken. Vidare och ska kolla på turist-attraktioner från bilen, egentligen ville dom ta mig för att titta på pyramiderna, men jag vägrade, vill se Mexico city först. Var bara tvungen att ta kort på det vita huset med alla detaljer, är det inte fantastiskt vackert? Vi kör genom norra delen ner till centrala Mexico city och även om det går fort så försöker jag ta kort på så mycket jag kan. Det är grönt, färggrant och konst överallt, underbart vacker stad, jag tror jag är kär i Mexico city. Kortet med stängslet på visar faktiskt den stora sjön i bakgrunden med massor av trampbåtar i vattnet samt information om konst på tavlorna på stängslet. Det här är inte alls vad jag förväntade mig att Mexico city skulle se, jag är glatt chockad. Tänk vad spännande det skulle bli att bo här ett tag, eller hur? Fernando som är i fastighetsbranschen gav oss bara på skoj igår så en 4:a med 3,5 badrum för 1700 dollar i månaden i “Beverly Hills” området, 2 kvarter från var dom bor, är ju ett fantastiskt pris. I största laget talade jag om för honom, det räcker med 2 sovrum och helst möblerat då det inte är för alltid, och vi är ju inte där än så en sak i taget. Dom har några otroligt höga byggnader här, arkitekturen är fascinerande och dom har kopierat kända byggnader i Europa överallt. Det är ju lördag idag så tack och lov så har vi missat den värsta trafiken och kan i lugn och ro se staden. Ada och Carlos berättar anekdoter hela tiden, som Javier försöker översätta samtidigt som han visar berömda ställen. På bilden med guldstatyn i rondellen är Mexico citys skyddsängel, the angel of Independance. Taskig bild tagen av Javiers iPhone. Denna ängeln finns överallt i Mexico och sitter tom på lacken på varenda taxibil som kör förbi. Här kan man hyra en cykel om man vill, cyklarna finns överallt i staden och det verkar som om det bara är att ta en och cykla iväg på. Ada har världens högklackade skor på sig, hennes motto är mode först så det spelar ingen roll att vi kanske ska springa omkring idag, hon har högklackat på sig ändå. Och det är 15 centimeter inte mindre. Vilket gör att hon bara är 20 cm kortare än mig, jag känner mig lite som en jätte i den här staden, cool känsla. Och här är bilder på ännu mer statyer, utmed hela paseo de la reforma vägen så står det statyer på viktiga personer utmed vägen, allt från munkar, till adelsmän, och det är säkert 600 år mellan den första och den sista gubben, ser dock inga kvinnor! Tyckte att den svarta byggnaden till vänster om statyn var urläcker. Kan tänka mig att när det är upplyst här på kvällar och nätter så är staden ännu vackrare. Den här korsningen med det vita huset är otroligt vacker, kan se mig själv gå och ta en kaffe latte här, det bara måste ju ligga ett cafe i det här området 🙂 Igår när vi körde bilen i city på natten så körde vi förbi så många häftiga restauranger och barer som jag bara ville ut och utforska, men det kommer i framtiden. På bilden med motorcykeln så i bakgrunden har ni ett typexempel på denna stad. Det är en blandning mellan vanliga träd och palmer överallt, än mer än i Los Angeles tycker jag, och det ger ett väldigt “havslikt” känsla, fastän här faktiskt inte finns något hav. Jag frågade Javier var man badar, eftersom jag inte ser att några hur har en pool och i den här staden så sköter gymen om den delen så du blir medlem i ett gym, kostar typ 30 dollar i månaden och dom har både träningspool, utomhuspool och en massa andra services, så det är dit man går om man vill bada, vilket ju jag vill förstås. Mitt i centrala staden så har dom karuseller för barn, vackert och visar igen vilken otroligt färgglad stad detta är. Vad tusan gör jag i LA 🙂 Här ser ni en annan bild på en fantastisk byggnad, fine arts palace är byggnaden i vitt och hit vill jag gå, är den inte tjusig. Samt så är det massor av otroligt vackra statyer utanför. Vet inte varför jag är så fast i statyer, men dom fascinerar mig nästan mer än vad tavlor gör. Och ändå skulle jag aldrig vilja vara en av de människor som fyller sina trädgårdar med statyer. Fast vem vet om jag någonsin slår mig till ro en vacker dag så kanske det är det jag fyller dagarna med. Byggnaden till höger om statyn med en flagga på toppen är Mexicos postoffice, och härifrån utgår man, så detta är O och huset till vänster är således 30 meter från stadskärnan. Visst är den svarta statyn fin! Sedan åker vi förbi några av de häftigaste husen jag någonsin sett, de är kaklade utanpå, vilket jag tycker är fantastiskt vackert, skulle kunna tänka mig att kakla ett eget hus 🙂 Och alla detaljer som husen har är ju fantastiska. Igen, jag vet med risk att jag börjar bli tjatig, men fasen vad fin den här staden är! Nästa bild är på dörren på det otroligt fina kaklade huset, ser ni detaljerna, vill ha! Undrar vad det kostar att göra sådana dörrar idag? Skulle egentligen vilja packa ner hela staden och ta med mig hem. Måste nog köpa en ny kamera för min gör inte den här staden rättvisa, hade tänkt ta över Nicoles när hon köper en ny så får väl vänta lite till. Eftersom hon är fotograf så byter hon upp sig hela tiden. Sen ser vi ännu ett fantastiskt vackert kaklat hus. Vid presidentens torg blir vi avsläppta för att kunna gå in i kyrkan och se oss omkring så får Ada köra omkring i staden så länge. Kommer inte ihåg om jag varit inne i några katolska kyrkor förut, antagligen gjorde vi det när vi var på klassresa i 9:an, men kommer i såfall inte ihåg hur Westminster Cathedral såg ut inuti, men den här är ett konstverk. Och lite coolt med bilder på påven överallt, det är vi ju inte riktigt vana vid i Sverige att man sätter upp planscher på kyrkomän sådär liksom. Framför oss på fotot så kan man se ner på hur dom faktiskt byggde staden över Aztekernes byggnader, någonting om att jag är din nya härskare över dig! Skulle egentligen bara gått förbi, men jag är nyfiken, den här resan har verkligen skakat om mig, känner en enorm tacksamhet och känner att ett tack är det minsta jag kan ge. Så går in i kyrkan som är så häftig, vilket bygge. Jag kommer ihåg när Malena var och besökte israel och hälsade på våra kusiner där när hon var 11 år och kom hem med 5 fotofilmer av blommor och träd, och jag skrattade åt tokan, och nu gör jag samma sak själv, inte ett kort på Eton, Fernando eller hans fru och barn, bara på jäkla byggnader 🙂 Tog äntligen ett kort på Javier och hans något kortare halvbror Carlos, visst är dom lika? Helgonen är avbildade på väggarna och hela kyrkan känns andaktig. I mitten har du den enorma 5.1 orgeln, framför och bakom har du två salar, varav det är andakt i en av dom och på långsidorna har du de olika helgonens egna rum där du ber beroende av vad du vill ha hjälp med. Guld och pråligheter överallt, och tydligen var det inte så länge sedan påven var här i Mexico city, dock inte i den här kyrkan La Cathedral utan i The Shrine of Gualalupe år 1986, vilket enligt mig är superlänge sedan, men här räknar dom det som inte alltför länge sedan. På bilden med allt guld kommer det att bli andakt om 5 minuter. men visst är den fin? Man blir liksom i ett underbart kyrkotillstånd av att vara här. Ska nog åka och kolla på mer kyrkor i framtiden, gillar verkligen konstverket. Det enda jag egentligen inte gillar med katolska kyrkor är att det enda alternativet verkar vara massdop, 10 ungar blir döpta på löpande band på en gång, inget vackert med det, och ett dop som är så fint i Sverige. Måste ju självklart vara med på en bild, tyvärr så ser man inte riktigt alla vackra sniderier som den här kyrkan har, ni får väl åka hit själva! Kom på mitt i kyrkan att jag inte har skylt mina axlar men Javier sa att så länge dom inte var helt bara så var det okej. Här har vi tagit ett smygfoto när människor biktar sig, jag kunde inte låta bli, blev dessutom väldigt förvånad över hur öppet det var, trodde man stängde in sig i bikten och inte att vem som helst kan se när man blir förlåten sina synder 🙂 Så en ligger på knä och väntar medan den andra får bikten. Och det är en lång kö med väntande folk till höger om Carlos utanför bilden, mycket synder i den här staden! Tydligen så är Mexico city byggt på en uttorkad sjö som låg här för tusentals år sedan, men lite blöt var den tydligen fortfarande för staden sjunker och allting är liksom snett i stadskärnan, byggnaderna här sjunker med 0,5 centimeter per år, vilket är mycket. På riktigt gamla byggnader så är dörrarna bara 1 meter höga för resten av huset är under markytan. Bild på den otroligt vackra orgeln, synd att dom inte spelar på den idag, måste vara riktigt maffigt när dom gör det. Lämnar kyrkan och går ut på torget som idag är fyllt med vad vi först trodde var marknadsstånd men som vid en närmare titt är människor som har tältat för att dom protesterar mot något som jag inte vet vad det betyder 🙂 På den långa byggnaden i mitten under flaggan så finns det en balkong, och på den balkongen är det presidenten som går ut och talar vid högtidliga tillfällen. Sen går vi ner i tunnelbanan och kollar läget, ser precis ut som vilken tunnelbana som helst i världen. Jag köper solfjädrar till Malena, får 6 stycken för 40 kronor som hon säkert kan sälja för mycket mer. Det kommer fram en skolklass och undrar om dom får intervjua mig för ett skolprojekt i Engelska, och självklart får dom det. Känner mig lite uttittad, precis som om dom aldrig sett blonda människor här förut, alla glor, det är man inte riktigt van vid. Men det är väl min härliga energi som drar folk till mig, hehe! Köper två små konstverk i en flaska av en stackars fattig kille innan vi återigen hoppar in i Adas bil och turistar vidare. Vi kör mot Tres Generationes, vilket är 3 generationer av byggnader, ser lite taskigt ut här idag, men Javier som sa att det inte var länge sedan han var här, sa att när vattnet är på så är det kanonfint här. Kör förbi Cinco de Mayo gatan först! Dom har otroligt fina byggnader här, men jag ser även vad jag tror är den fulaste byggnaden jag någonsin sett, den hör inte hemma i den här staden utan är något som passar östeuropa bättre. Så när vi var och besökte pyramiderna i Quintana Roo så var deras nya kalender år från den 13 augusti 1359, och nu när vi besöker Aztekerna så är deras viktiga datum när deras “nya” tid började den 13 augusti 1521, och vem fyller år den 13 augusti 🙂 På bilden över Aztekernas boplats så ser ni tydligt att staden håller på att sjunka ner i gyttjan under. Pyramiden som ska vara rak är sned och mycket av den befinner sig under markytan.  3 Generationer innebär först Aztekernas boplatser som är ruinerna i sten, sen kom spanjorerna 13 augusti 1521 med en ny generation och det är kyrkan i mitten som representerar denna perioden och slutligen Independance day som inföll den 16 september 1810 och är nya generationen som visas genom höghusen i bakgrunden. Hoppar in i bilen igen och kör genom fashion district där alltifrån stulna prylar till vad jag upptäcker till min glädje även kläder från downtown LA vilket innebär att även om jag flyttar hit för ett tag så kan jag shoppa till mina kunder, jippi! Kör så sakta mot flygplatsen och vi kommer dit vid 3.30 och vårt flyg går inte förrän vid 6,05 så vi frågar så snällt vid disken om vi kan få flyga med ett tidigare plan och det ordnar dom, så vi 5 går flyget istället för vid 6, jippi igen. Pussar Ada och Carlos hejdå och tackar så hemskt mycket för allt, underbart att se dom igen. Hungriga som vargar så ska vi sätta oss och äta någonstans men jag vill ha bättre platser i planet först så drar med mig Javier till gaten och går fram och frågar personerna där om vi kan ändra våra platser med dom. Han skrattar och säger att han är kapten och att han tyvärr inte förstår sig på programmet, Javier skojar och jag frågar varför dom inte lärt honom det, vi skrattar och går därifrån när han säger, “ursäkta men jag kan göra något bättre”, och så tar han våra biljetter och skriver sitt namn och säger att han uppgraderar oss till första klass 🙂 Så när vi går ombord en liten stund senare så har vi plats 1E och 1F 🙂 Landar vid 7 i Cancun och tar flygbussen till Playa och åker hem och pussar på Mamita och Norman och berättar allt om vår fantastiska resa, vilken trip vi har haft!

Upp vid 6.45 och innan vi tar en dusch slår vi nummer 11 på telefonen och beställer vår frukost av kokerskan 🙂 Apelsinjuice, ägg, croissant med skinka och ost och en liten fruktsallad, så häftigt och det här levernet är man ju inte riktigt van vid, men underbart. Hon frågar om vi vill äta maten på rummet men vi avstår och går ner till frukostrummet och äter med de andra. Det är mycket säkerhet i huset, men dom förklarar det med att detta var en gång ombyggt för att vara Amerikanska ambassaden i Mexico city, samt så har dom en vakt som dom delar med 3 andra hus som är stationerad
framför huset hela dagen. Samt så har dom en butler som är där 24 timmar om dygnet så säkerheten när man är rik måste vara stor. Lite skrämmande att leva så, tänk att alltid behöva vara rädd för att bli kidnappad. Vid 8.15 parkerar vi utanför Eton och får reda på att dom kommer att vara 6 personer som lyssnar på presentationen så vi far i ilfart iväg till OfficeMax igen och skriver ut 8 st presentationer till för att vara på den säkra sidan. Tillbaka och jag är så ledsen att jag inte tog ett kort på entren till Eton, men lovar göra det nästa gång jag kommer, säkerheten är ENORM, och stängslet runtomkring hela skolan är inte att leka med. Vi möter upp rektorn för Eton, 2 psykologer och kvinnan som är ansvarig för special-undervisningen på skolan och återigen så håller Javier sin presentation på Spanska och gör ett lysande jobb, och japp, även de är intresserade av att få ta del av Rydaholms metoden, jippi! Nu har vi några timmar att slå ihjäl så vi åker hem och tar en kaffe i sällskapsrummet, återigen en bild på Javier då han flurar 🙂 Sen till den Tyska skolan där vi håller en presentation för kvinnan som är ansvarig för special-undervisningen här, och även hon är intresserad. Javier får en chock när vi kommer fram för det är här som han var lärare när skolan hette Albatross, och var en fysik skola. Sedan slingrar vi oss fram på småvägar och kör fel flera gånger innan vi kommer fram till privatskolan Las Americas som är den största privata skolan i Mexico. Igår hade vi ju en presentation för hon som var ansvarig för lågstadiet och idag har vi en presentation för kvinnan som är ansvarig för mellanstadiet. Och skolan är enorm, vi går och går och går innan vi kommer fram till hennes kontor. Och även hon är jätteintresserad av Rydaholms metoden 🙂 Sen kör Mariza oss till Santa Fe och vi har lunchmöte med en klient till Javier och dennes familj på en asiatisk restaurang, så hungrig så jag tror jag dör. Därifrån tar vi vår första taxiresa hem till Fernando och Mariza igen, trots att hon sa att hon ville komma och hämta oss när vi var klara. Jag sover en timma medan Javier och Mariza pratar affärer i sällskapsrummet. Det fungerar inte på samma sätt här som det gör i Sverige så vi kan inte sälja metoden så, utan måste komma upp med en säkrare och mer fungerande lösning och det är mycket som måste till innan vi kan börja utbilda här. Först och främst så måste ju materialet översättas till Spanska vilket är påbörjat men inte slutfört. Sen måste vi fram med en professionell hemsida vilket kommer att kosta en hel del, och därefter kan vi nog flytta hit och börja utbilda 🙂 Så jag räknar med att i Januari 2012 så kommer jag bo 6 månader till 1 år i Mexico City 🙂 🙂 🙂 🙂  Stannar och umgås med våra härliga vänner och pratar affärer fram till klockan 19.45 då det är dags att lämna dom och åka tillbaka till Javiers bror. Vi ska möta dom på ett karaoke ställe i Las Kondeza, vilket är uteställe kvarteret i Mexico city. Vi får skjuts dit av våra vänner och det blir ett väldigt kramkalas när vi skiljs åt, tack i massor för vad ni gjort för oss. När vi kommer in så har Ada redan börjat sjunga och vi får plats i pianobaren där det är ca 15 personer i hela lokalen som vill sjunga och dj:n och kombinerade pianospelaren håller koll på vems tur det är. Vid 10 på kvällen är både Javier och jag dödströtta men det är först vid 11.30 som vi får iväg Ada därifrån och åker till Fogoncito – Mexicos kändaste tacoställe. Mums så förbaskat gott, svullar som grisar och sen hem och sover som stockar, förbaskat underbar dag idag igen, älskar livet!

Upp vid 6 och gör och iordning oss, sen ner och äter frukost, Ada har gjort en milkshake till mig på 2 bananer så nu jäklar ska här drickas bananashake idag, orkar med 1/3 del ungefär 🙂 Hon har gjort en enorm frukost till oss, underbart, så jäkla goa människor. Carlos har en enorm motorcykel som han har tagit till sitt jobb idag så att Ada kan köra omkring på oss, gulligt eller hur? På översta bilden så ser ni motorvägen vi kör på och hur dom sen även har byggt samma motorväg ovanför oss för att dom inte kan bredda motorvägen utan får bygga uppåt, infrastrukturen i Mexico city är tydligen inte så bra. Upp till vårt första möte i stadsdelen Santa Fe med en psykolog som har otroligt många barn med läs och skrivsvårigheter, men när vi väl hittar efter att ha fått vända på motorvägen några gånger så kommer vi för tidigt och åker till Starbucks och dricker en kopp kaffe medan vi väntar på att klockan ska bli 9.30 och kan åka till vårt möte. Vi stannade och tankade och killen som fyllde upp bilen råkade spilla en massa bensin på Ada när hon steg ur bilen så nu stinker hela Starbucks bensin 🙂 Kolla dom har tidningen Metro även här i Mexico, inte för att jag förstår mycket, men det väcker många minnen till liv från när man tog tunnelbanan i Stockholm till jobbet varje morgon under 7 års tid! Och världens finaste man, som lyckats bättre än jag att se businessaktig ut sitter och försöker få ihop alla möten idag. Vid 9.20 åker vi 5 minuter bort till psykologen och möter upp henne. En fantastisk meritlista har Gaby, hon är spokesperson i Latin Amerika för barn med inlärningsvårigheter, och hon har tagit sig tid att träffa oss idag, häftigt. Det är diplom över hela väggarna i hennes kontor och jag gillar henne skarpt. Kommer överens om att Javier ska hålla presentationen på Spanska istället för på engelska även fast den är skriven på engelska, och jag sitter och lyssnar och försöker hänga med så gott jag kan, men han gör ett kanonjobb, så stolt över honom. Det är väl egentligen meningen att jag ska hålla presentationen men han har mer erfarenhet än jag, så då detta är viktigt får han göra det. Sen sitter vi fast i köer på väg ner till södra delen av Mexico city och jag passar på att ta kort på Santa Fe där dom bygger som tusan just nu, ni ser ju vilken otroligt häftig arkitektur på bilden ovanför. Medan Javier har möte med en studio, så sitter Ada och jag i bilen och äter isglass från Santa Clara glassaffär, så gott. Tydligen väldigt många rån i Mexico city så så fort någon närmar sig bilen så lägger hon fingrarna över bilnycklarna som sitter i, och är beredd att köra därifrån om någon kommer för nära, lite läskigt. 1 timme senare kommer Javier ut och vi åker vidare till Carlos jobb och går på rundtur innan han och VD:n för bolaget tar oss till en autentisk Mexikansk restaurant och jag äter kycklig i chokladsås med ris till, gott men lite väl sött. Det är flera band som spelar musik och det är fullt ös fastän klockan bara är 2 på dagen. Vi har en väldigt trevlig middag tills jag berättar något och gestikulerar med handen och råkar komma för nära det gamla träbordet och får en lång sticka in i tummen bakom nageln och hur jag än försöker med min pincett så får jag inte ut den, det gör ont som tusan. Pinsamt att sitta där och skrika 🙂 Men jag blir gladare när jag får en klubba till efterrätt, mums världens goaste, hemmagjord och en delikatess i Mexico. För att få bort pappret så doppar man klubban i ett glas med vatten, vilket jag tycker att dom borde kunnat få till en bättre lösning till eller? Vidare tillbaka till Carlos jobb och får se en annan av deras studios, Javier brukar mixa deras filmer och nu behöver dom tydligen hjälp med annat också kanske. Sen kör dom oss genom staden igen, upp till Bosques de las Lomas, och vi kör fel om och om igen, och GPS:en säger 100gr tror jag “de la Reforma” helt knackigt och fel, de la re-for-ma, vilket efter gång 50 börjar reta gallfeber på mig. Men äntligen är vi framme hemma hos Mariza och Fernando och wow, men det är ett mansion vi har kommit till. Kokerskan och pigan hjälper oss in med väskorna och går och hämtar frun i huset, inte riktigt vad vi hade väntat oss, men oj vad häftigt. Fernando renoverar gamla bilar så här är 2 av de bilarna han har renoverat, den understa är en gammal Volvo! Pigan försöker hjälpa mig att ta ut stickan från tummen som bultar som bara den, och sen kommer en vän till familjen och hjälper mig, men ingen lyckas och vår presentation börjar klockan 8. 3 personer har vi presentation för här i huset ikväll. En är psykolog och väldigt företagssam, många skolor följer hennes råd. En annan är ansvarig för special undervisningen för lågstadiet på en av Mexicos finaste privatskolor Las Americas och den tredje är speciallärare och svägerska till våra vänner som vi besöker här idag. Och igen gör Javier presentationen på Spanska och gör ett lysande jobb. De är alla 3 intresserade av att börja arbeta med Rydaholmsmetoden, superkul! Sen är middagen serverad i matsalen och vi äter en god middag hela högen, underbara varma människor. De påminner mycket mer om oss svenskar än vad Amerikanare gör. Efter middagen blir vi visade till vårt sovrum samt får en rundtur i det enorma huset, fantastiskt vackert. Dom vill ta mig till läkaren och ta ut stickan men jag vägrar så Mariza ringer efter sin manikyrist som kommer vid 11 och tar ut stickan på mig, vilken service!! Och den är fasen inte liten heller, gud vad ont det gjorde. Idag är det förresten Cinco de Mayo som man inte firar direkt mycket i Mexico, utan mer i resten av världen 🙂 Underbar dag, förutom att jag nu har Mexicos fulaste naglar, vi fick klippa upp nageln för att komma åt stickan!

Upp vid 7 och Mamita har gjort frukost till oss, underbar dag, vilket äventyr vi ska ge oss ut på. Så nu när jag nästan pratat med pappa, har faktiskt fortfarande inte fått tag på honom och kan få hans godkännande, men nu är ju biljetterna bokade och möten inplanerade så nu måste han gilla läget oavsett 🙂 När jag träffade Javiers bästa kompis Fer från Mexico city som var här på semester med sin familj förra veckan så kom han och hans familj till baren där Javier spelade och dom satte sig vid vårt bord, jag funderade i två minuter om jag skulle gå över och prata med dom efter att jag blivit presenterad eller stanna på min plats och fortsätta prata med mina vänner, men insåg att jag måste ju bete mig som folk och gick och satte mig hos dom och började prata. Fer frågade mig vad jag gjorde och då berättade jag om Rydaholm Method och vad vi försöker göra, han säger wow och säger att dom har otroliga kontakter med de privata skolorna i Mexico city och att jag borde komma dit och presentera metoden. Visst säger jag, klart vi kan göra det till hösten, och tänker att det rinner väl ut i sanden, folk pratar så mycket. Sen 3 dagar senare blir vi ju hembjudna till deras semesterhem en kväll (26 april) och då säger dom att dom tycker att vi borde komma till Mexico city nästa vecka och träffa skolorna och att dom vill boka in möten åt oss, så i princip så har jag inte gjort ett skit för att detta ska hända, jag följer bara med strömmen. Mamita kör oss till busstationen och vi tar flygbussen till Cancun och checkar in. Sitter i vänthallen och myser när en kille kommer fram och ber oss ta kort på honom och vad vi tror är hans flickvän, sen kommer ytterligare en kille fram och ber oss ta kort på honom och samma tjej, så vi skrattar och frågar vem hon är. Hennes namn är Betty Monroe och hon är en jättestor tv-personlighet i Mexico, så vi måste ju ta ett kort med henne också 🙂 Sen pratar hon och Javier i 30 minuter innan vi går ombord, hon bor i Playa del Carmen och har jobbat med många av dem som Javier har jobbat med också så lite roligt. Vi flyger 2 timmar och 25 minuter till Mexico city och jag ser så fram emot mitt första besök här. Javiers bror och hans fru Ada kommer och hämtar oss på flygplatsen och vi åker hem till dom och installerar oss och äter lite snacks och vilar, innan vi igen åker till OfficeMax och skriver ut 2 presentationer till, vi har insett att vi inte har tillräckligt. Sen vidare till min första Mexico city taco ställe som är 100 gånger bättre än Playa del Carmens tacos, så himla gott. Jag måste erkänna att Mexico city inte alls ser ut som jag förväntade mig. Det är så himla mycket träd överallt, konst och färggrant, otroligt vacker stad. Vi åker till ett område i staden som är från 1800-talet och där allting är i Spansk stil, här vill jag bo, den här staden har karaktär. Vidare till Latinamerikas största Universitet UNAM och kör runt och kollar, samt så ser vi pyramider, och trafik, det är bilar och kaos överallt. Dom har tom byggt motorvägen i två plan, det finns ingen plats att bredda motorvägen så dom får bygga uppåt istället – coolt! Åker och köper sockar till Javier, det hade han inga i Playa, sen hem och vilar en stund innan vi äter middag hemma hos Ada och Carlos och somnar tidigt. Dom bor jättefint, dom har slagit ut väggarna mellan köket och matsalen och satt ett glastak på uterummet och då det är så varmt i Mexico city så har dom nu fått ett underbart loungerum som känns precis som man sitter utomhus. Ville inte vara oförskämd och ta kort på deras hus, så tyvärr inga bilder!

Upp vid 7 och gör mig ren och fin, och suktar efter en kopp kaffe, men det får väl vänta till efter ultraljudet då, jag får inte lov att dricka eller äta 6 timmar före ultraljudet, det måste vara tomt i magen. Vi behöver bara vänta 5 minuter och sen är det min tur att gå och lägga mig på britsen. Jag har aldrig gjort detta tidigare, det är ju mest för mammor liksom, så det känns lite konstigt att ta ett ultraljud för magfel. Först får jag ligga på ryggen och sen på sidan och på det viset så får hon en 3D bild av min bukspottskörtel, men läkaren tycker att allt ser bra ut och tror att jag har en amöba eller parasiter, men att det inte är något fel på min körtel. Vi får väl se vad min läkare säger. Tar med mig utskriften och åker och lämnar den hos läkaren, sen vidare och plockar upp mitt avföringsprov som även blivit faxat till läkaren. Och om det är något akut och jag behöver medicin så skulle hon ringa annars har jag ju min tid på måndag och så ses vi då. Hem och äter frukost, dödshungrig. Sen vill jag gå till beachen och bada, är fortfarande lite blek, men jag frågade mamita igår om jag kunde få låna några smycken att ha till mina sommarklänningar i Mexico city till mina affärsmöten, så att jag ser mer businessaktig ut och nu vill hon ha en visning för mig. Så vi sitter på hennes säng och hon har lagt ut alla smycken på sängen så att det bara är för mig att välja vilka jag vill ha, så gullig hon är. Hittar två tre halsband som passar perfekt till mina blåa och brunfärgade klänningar, samt så ger hon mig 2 öronhängen att ha till, och jag får ett jättefint armband som Javier en gång köpte till henne, för hon har två liknande, samt så får jag ett jättegulligt brunt halsband. Känner mig lite skyldig, det var ju inte meningen att jag skulle “få” smycken idag, ville ju bara låna några och nu kommer jag ner med massor av nya smycken, hon är så rar. Sen tar vi vespan ner till beachen och badar i 30 minuter och sen stressar hemåt. Jag måste göra färdigt presentationen till mötena på torsdag, och jag har kommit på några nya slides som jag vill ha med när jag pratar om Rydaholmsmetoden, en av dom som är lite häftig är att nu har över 1100 lärare utbildats i Rydaholmsmetoden i Sverige. Så kämpar med detta i 3 timmar med en middagspaus i mitten, Mamita har lagat fisk och grönsaker som vanligt. Vid 9 på kvällen är jag klar och vi kan åka till OfficeMax och skriva ut presentationen i färg som kostar nästan 9 kronor per papper och jag har 20 sidor i min presentation samt så ska vi väl se kanske 6 personer från Eton, Las Americas och Tyska skolan, så det kostar att se snygg ut! Stressar vidare till kemtvätten och tack och lov så är den öppen och hämtar Javiers “semesterskjortor” lite färggranna för möten, men det får gå, samt hem till Renato och lånar ett par svarta finskor. Jepp, vi börjar likna business 🙂 Jag har satt upp håret i en tofs på huvudet som jag sen flyttar runt på lite olika ställen så att jag inte får en kant där håret är rakt och sen blir lockigt utanför hårbandet, så en omständig procedur nu när jag inte har plattången med mig. Packar en resväska med kläderna och en med presentationen och datorerna och båda är små nog så vi kan ta in dom i planet. Somnar äntligen vid 1 på natten, vi är klara!

Hehe, hur personlig ska man vara egentligen, jag vet inte, men detta är min värld som jag lever i för tillfället, så jag ber återigen om ursäkt om jag äcklar någon. Sover till 10 idag, jag har hört mamita plocka i köket sedan klockan 7 i morse men det var så mysigt att kunna slumra vidare utan att behöva stiga upp. När jag väl kommer upp så har jag 1 timme på mig innan jag ska vara hos läkaren, oops, så helt plötsligt blir det lite stressigt. Släpper av Norman först på tennisbanan, han ska spela med sina 20-åriga polare från Norge. Sen upp till doktorn och då går strömmen så vi sitter där i väntrummet och det blir bara varmare och varmare nu när fläktarna inte fungerar, men till slut får vi komma in till henne. Hon känner på min mage och den är inte alls lika öm längre fastän jag fortfarande är full av gas, man hör ett tydligt eko när hon knackar på magen 🙂 Och jag har inte förlorat någon mer vikt utan står fast på 58 kg som är lite surt, jag ville ju så gärna gå ner till 55 – 56 kg 🙂 Läste förresten idag att en trofe-wife ska väga någonstans mellan 45 och 52 kg, stackarna vilket tråkigt jäkla liv dom måste ha, fy den lede för att äta för mycket sallad. Iallafall så har jag uppenbarligen något fel på min bukspottskörtel så nu ska jag hem och ta avföringsprov och lämna in till analys samt så ska jag göra ultraljud imorgon. Men hon är nöjd med hur jag ser ut 🙂 Kramar hejdå och går och bokar tid i ultraljudsreceptionen, och får en till klockan 8 imorgon bitti och får inte äta eller dricka 6 timmar innan detta besök. Vidare till analyskliniken och hämtar en plastlåda som jag då ska fylla när jag sitter på toaletten, urk. Hämtar Norman och åker hem och tittar på min låda, har aldrig gjort detta förut på mig själv, bara åt andra människor eller hur man nu ska säga det, 3 år i äldreomsorgen samt torkat upp efter bebisar. Men att pricka rätt i en liten kopp, utan att få något på sig, dubbelurk. Men efter 3 minuter är jag klar och det är nästan så jag spyr när jag sätter på locket, fy fan vad äckligt. Åker och lämnar in testet efter att ha tvättat händerna. Hem till poolen och har tyvärr lite huvudvärk idag igen, men tror som i vanlig ordning att jag nog inte har druckit tillräckligt bara. Bokar biljetter och packar, hade ju inte riktigt räknat med att åka på en affärsresa så jag har ju inga direkta kläder med mig utan det får gå med klänningar och en liten jacka, men jag har tillräckligt med kläder för 3 dagar iallafall. Även om jag kommer se ut som ett pucko i håret för jag har varken produkter, fön eller platttång med mig, dom får ta mig så som jag är helt enkelt. spännande! Äter god middag hemma, och sen glor på TV. Vid 8 ska vi åka hem till Emma och ha ett litet party med en massa vänner men jag orkar inte, stannar hemma och dricker vatten och ser på TV istället. Kolla in mangon som Mamita och Norman har plockat i trädgården idag!

Hipp, hipp hurra idag är det lillebror Roberts son Olivers 2 års dag, lite ledsen för att jag inte är i Drottningholm hos syster och firar honom idag. Jag har hört iallafall att han har fått sin första cykel och CD spelare, så man kan ju hoppas att han är nöjd. Själv gör jag banana milkshake med sojamjölk, mums och till det äter jag massor med frukt. Och nu när jag dricker kaffe igen med sojamjölk i så börjar mitt liv se ut som det alltid har gjort. Det blir återigen en heldag med datorn, Javier blev så exalterad så nu har jag fått börja lära honom och han förbättrar och förbättrar, samt inser att det är massor med kort vi måste byta ut, men som sagt får ta det i LA där fotona befinner sig. Men visst ser den proffsig ut: www.pontonworldwide.com! Gör omelett till sen lunch vid 3-tiden, vi har helt glömt bort att äta, sen glor vi på kassa filmer medan vi jobbar framför TV:n med våra datorer, mysigt. Spenderar några timmar i poolen och vi övar på fjärilssim som jag av någon anledning kan, varför vet jag inte, jag är en kass simmare, men fjärilssim kan jag, det hänger ju liksom inte ihop 🙂 Jag kan inte ens crawla, och när jag simmar bröstsim så simmar jag mer livräddningssim än vanliga grodfötter, och jag är konstant rädd för att någonting ska komma och bita mig i tårna! Gör 8 längder i poolen med mitt konstiga bröstsim och sen sola lite. På kvällen äter vi lax och grönsaker hemma och sen ser på mer film fram till klockan 1 på natten då vi ger upp. Det har varit en varm dag!

Mamita ska till Cancun idag och shoppa med Emma, och vi har alla fått erbjudandet om vi vill följa med, men nej tack. Shoppa på fritiden är inte min grej. Dessutom så är det så varmt ute och sen springer man in i ett iskallt varuhus, chansen att bli sjuk är för hög. Men fin är hon iallafall eller hur, 78 år gammal. Och jag mår mycket bättre nu, men ska tillbaka till läkaren på måndag så då får vi se vad hon säger. Vi sökte lite på internet och då blir man ju livrädd, enligt dom finns det bara allvarliga lösningar på mitt lilla problem och så är det inte. Jag mår ju bra, men vill ju förstås veta vad som är fel. Det har varit likadant förut när jag har fått någon lustig åkomma och sökt på internet så skulle jag ha både det ena och det andra för att sen visa sig vara en lätt förkylning el liknande. Hoppar i poolen samt vilar och läser, har ju hand om Norman nu när Mamita är borta, han tror fortfarande att han är 20 år och klarar vad som helst, så man får kolla honom lite ibland, men nåde om man säger det till honom 🙂 Vid 3-tiden kilar Javier och jag iväg och äter en taco, hungrig som en varg, men gjorde banan smoothie idag och den var fantastiskt god igen. Där kommer vi på den fantastiska iden att uppdatera hans trista hemsida och jag får en riktig kick, vill börja nu ju. Stressar i mig tacon och mopedar hemåt och sätter igång. Han vill ju ha en wordpress template med typ musikinstrument och jag har hittat två sen tidigare som jag installerar idag men inte bra alls dom är för enkla och mer brukbara som bloggar än som företagsmallar. Tack och lov så har jag ett litet förråd och hittar en som passar honom perfekt. www.pontonworldwide.com byggs på bara några timmar, och roligaste hemsidan hitintills att sätta ihop, så proffsigt byggd av Elegant Themes, och jättelätt att ändra i deras kod, så jag kan få den precis som vi vill ha den. Vid 8.30 på kvällen tar vi med Norman och åker till en fiskrestaurang och äter kött 🙂 Ja dom äter fisk men jag äter biffstek så himla gott, Norman blir lätt besviken över att jag äter kött på ett helylle fisk ställe, men det får han tåla. Har en lång och jättemysig middag och när vi kommer ut från stället vid 11 tiden så har dom “coola” killarna parkerat sina bilar på Mega’s (typ ICA) parkering och spelar hög musik och visar upp sig, precis som på den gamla goda tiden i Rydaholm (början på 90-talet) 🙂 Var ju bara tvungen att ta lite kort. Det är en Nissan någonting och pojkstackaren som faktiskt såg ut att vara bara lite yngre än mig har lagt ner en förmögenhet på sin bil. Jobbar i några timmar till när vi kommer hem med hans hemsida, det börjar se jäkligt bra ut. Saknar en massa kort bara men det får vi ordna när vi kommer hem.

Jobbar som en liten iller för att förbereda mig inför vad som kanske kommer nästa vecka 🙂 Poolen på eftermiddagen för att vid 2 tiden ta moppen med Javier och åka hem till Emma och Ritchie för att testa soymjölk. Jag får ju inte dricka vanlig mjölk och hela min kropp skriker efter det, speciellt i kaffet som jag inte har druckit på 1 vecka. Så dom har testat alla sorters soymjölk som finns i Mexico och kommit fram till att märket Ades original är bäst. Så jag ska testa så får vi se, han har gjort en smoothie på soymjölk och samt så får jag en kaffe med mjölk och det smakar suverän, jippi nu ska vi dricka kaffe. Det är så gott, jag får ett paket mjölk med mig hem, slänger in det under sadeln på moppen och åker och äter grekiskt. Och nu till det roliga 🙂 Så Javier även om han varit i Grekland flera gånger så är han sådär förtjust i grekisk mat, så han beställer en biffstek i pitabröd med grönsaker och sås. Och jag beställer en moussaka, den grekiska varianten av en engelsk Shephards paj, alltså med potatis, köttfärs och grönsaker, gott. Men denna är lite smaklös så eftersom jag inte pratar spanska så ber jag Javier säga till servitören att min mat är lite smaklös och jag skulle vilja ha lite Tzatziki och rödlök till. Så när servitören kommer så förklarar Javier och efter en stund kommer han tillbaka med rödlöken och tzatzikin, och säger till mig “ursäkta men det finns ingen tzatziki eller rödlök i den här maträtten”, “jag vet”, svarar jag och så frågar jag Javier vad fasen han sa till servitören när han bad om mer. Javier hade sagt att “den inte smakade så mycket och att den behövde mer tsalsiki och rödlök”, hehe, så jäkla söt, “Javier, säg efter mig “Tzatziki” 🙂 🙂 Undrar vad tusan servitören tänkte när Javier frågade efter mer, helt underbart! Skrattar så mycket att jag nästan kissar på mig! Hem, poolen och på kvällen äter jag sallad, sallad och åter sallad med Norman och Mamita innan jag går in till stan med Barbara och Moira för att gå till Sensei och lyssna på Jam Session Combo som spelar ikväll. Och igen massor med folk, inte ett dugg sugen på att dansa, men blir uppbjuden hela tiden, suck, och första låten är till en Frank Zappa låt och jag dansar med grannen Bernadette, inte min stil av musik alls. Kort på mig och Barbara som är från Tyskland men bor här och i Kanada. Vid 12 går vi hemåt och så himla skönt väder.

Vaknar vid 7 på morgonen och orkar äntligen sätta mig framför datorn och ta tag i allting, jag mår bättre! Det är nu nästan 24 timmar sedan jag började ta medicinerna och jag tror kanske hon är rätt på, jag är piggare, och springer inte på toa hela tiden, jihoo. Ett steg i rätt riktning, så för att fira går vi till havet för första gången, underbart, men oj vilka vågor, påminner mer om Hawaii än om Playa. Försöker simma men på några sekunder så har vattnet dragit iväg med mig, och jag som har så enormt stor respekt för havet, badar i 5 minuter till sen går jag upp, det var det för denna gången. Går hemåt och musten bara försvinner, somnar som en säck när jag kommer hem. På kvällen åker vi karavan hela högen till Puerto Aventuras och jag blir helt förälskad, så himla fint. I mitten har dom enorma bassänger med delfiner, stingråckor, hajar (som jag antar att dom tar in på kvällen för nu finns det inga här), valross och mycket mer, det ligger en golfbana i utkanten och vatten överallt där båtarna ligger, underbart. Har tagit för många kort dock, ville att åtminstone en av delfinerna skulle hoppa, men tji fick jag. Sätter oss på Cafe Ole där Renato och Jam Session Combo ska spela ikväll och vi äter middag. Stället fylls snabbt på, massor av människor och energin är på topp, underbart. Här är så fint. Norman dansar nästan hela kvällen (90år) och på just det här kortet så är det han och alla tjejer som är uppe och rockar till “Pride & Joy”. Vi har en fantastisk kväll och träffar massor med mysiga människor. Hem väldigt sent och jag som är den enda helnyktra får köra 🙂

Beger oss iväg till läkaren vid 11-tiden och måste erkänna att jag är lite nervös, men försöker slå bort det, klart jag inte är sjuk, jag är frisk, friskare, friskast! Parkerar under Wahlmart och får bilen tvättad för 40 pesos, detta landet har fantastiska priser! 25kr för en biltvätt. Sätter oss ner hos läkaren och hon ger Javier en 10 minuters förklaring medan jag sitter där och förstår knappt ett skit av de medicinska termerna på spanska, “hallå, ska jag dö eller vad händer” 🙂 Till slut får jag i varje fall reda på att alla testresultat nästintill är så perfekta dom kan bli, vartenda ett av dom, och jag har varken parasiter, bakterier eller salmonella. Det enda som står ut är att jag har för många vita blodkroppar så vad jag kan ha som hon tror, är att det är något fel på bukspottskörteln eftersom den inte processar min mat som den ska. Och parasitmedicinen som vi nu ätit i tre dagar är vi nu färdiga med och det visar sig att Javier har haft parasiter, hehe! Så jag ska äta ett pulver i tre dagar som ska ta bort min bukspottskörtels inflammation eller svullnad eller vad det nu är, och sen komma tillbaka på måndag igen. Min mage är i så dåligt skick att vi i dagsläget inte kan analysera avföringen för den är för lös. Förlåt för dessa smakrika detaljer men fick ett email som frågade varför jag inte gjort detta och därav anledningen. Men nu blir jag nog lite orolig igen iallafall, men bara liite, usch inget bra, och detta är ett organ som jag inte vet ett dyft om, eller hur jag ska bota det, så måste nog läsa på lite. Åker och köper pulvret och sen hem och mixar ihop det och tack och lov så smakar det helt ok. Så nu äter jag lactos medicin samt detta pulver och måste undvika mat från kon. Mamita har beställt kokosskörd idag så nu får vi kokosmjölk i månader framöver antar jag, 🙂 Inte min favorit alls, tycker det är för beskt. Tar en lugn kväll och läser en bra bok.

Helt sjukt jag vaknade vid 4 i morse och behövde på gå toa, vilket aldrig händer och då ställer man ju sig frågan är det detta som räknas som morgonurin eller kommer jag ens att kunna kissa klockan 8 när jag behöver, det är ju mindre än 4 timmar dit, hur mycket drack jag igår, det tar 5 minuter att gå igenom mina frågor i huvudet, det går fasen inte snabbt så här tidigt på morgonen, men bestämmer mig för att det är bättre att ta det säkra före det osäkra, kan ju kissa om igen ifall det skulle gå lite senare 🙂 Men vid 8 kan jag ta om provet och åka iväg till teststället. Tror väl knappt mina ögon när jag parkerar mitt i centrala Playa del Carmen, när en tupp och en höna korsar min väg, är ju tvungen att springa efter och ta ett kort. Det var väldigt länge sedan jag såg en tupp, kommer faktiskt inte ihåg när, men jag brukade äga kinesiska silkeshöns när jag växte upp och dom var så fina. Här är dom proffs på att sticka, 5 minuter senare är jag ute därifrån, hoppas, hoppas nu att jag i morgon ska få reda på vad det är för fel. Åker till Cueva del Chango och äter frukost och firar att jag var en duktig kicka som inte skrek när hon nålade mig! Hem och flyter i poolen och ska väl jobba, men orkar inte utan somnar som en stock. På kvällen åker vi och möter upp Fernando och hans familj igen, Javiers kompis från förr och barnen delar med sig av de bästa apparna för iPhone:
1) Heytell, ger jag dom, har ni inte den appen så ladda ner den. Textmeddelanden som man pratar in istället för att skriva in, underbart. Gratis att sända med Wifi.
2) TuneWiki, som spelar dina iTunes sånger och lägger till text så du kan sjunga med, fantastisk! Och massor mer, men dessa två står ut mest och dom bara måste ni ha. Hmm, köpte även Uno som jag spelade jämt när jag var liten, kostar 99 cent men sååå värt det. Jättegoe familj och kanske så ser jag dom väldigt snart igen, men som sagt måste prata med pappsen först! Hungrig som en varg blir det tacos efteråt, kan bara äta lite, lite åt gången så jag blir hungrig fort. 1 tacos kostar 8 pesos och dom kommer som två och det blir man supermätt på, så 5 kr för en middag är acceptabelt 🙂

Upp sent, har legat mest och sovit sen jag kom till Playa tycker jag. Solen är ju så himla stark så det har varit skönt att ligga inne och blunda, men sakta litegrand har jag öppnat ögonen mer och mer. Och idag är det läkarbesöksdag och jag ska minsann bli frisk. Åker den nybyggda motorvägen i Playa som inte riktigt är klar än, men ful eller hur, som en enorm bro sträcker den sig genom hela Playa, istället för att göra korsningar över eller under. Vet inte hur många kilometer lång den är, men jag ska ta reda på det. Tog kortet till Norman då han behöver någon att spela tennis med. Parkerar på Wahlmart och korsar gatan och går in till min nya Argentinska läkare som jag har blivit rekommenderad. Hon kollar allt och går igenom min sjukdomshistoria de senaste 2 åren, vilken tack och lov inte är så lång. Och hennes inställning är precis som min – ät inte för mycket antibiotika, det är skadligt. Så hon sänder mig att ta tester imorgon bitti så tidigt som möjligt, men det tyder på att jag kanske har salmonella eller parasiter, men vi ska ta ordentligt med tester så får vi veta. Under tiden skickar hon mig att köpa parasittabletter som inte är skadliga, utan alla som bor i Mexico borde äta dom 1 gång per år bara för att döda eventuella parasiter. Samt laktobacilius för matsmältningen som det också kan vara, bara för att skynda på processen lite, och inga av dessa som sagt är skadliga för mig utan bara bra att äta. Men hon säger massor, vi ska börja med testerna imorgon sen får jag komma tillbaka på onsdag och så börjar vi utesluta. Har kanske riktigt, riktigt goda nyheter, träffade nämligen Javiers bästa vän efter gymnasiet som är här och hälsar på med sin familj i fredags och han kanske har en grej för mig, men måste prata med pappa först vilket jag inte hunnit göra än, sen kan jag berätta. Går ut med Emma, Ritchie, Mamita och Norman på kvällen och äter Flautas, vilket är sådär, kött, eller korv, potatis, kyckling, valfritt vilken man vill, stoppas i en tortilla, sen rullar man ihop det och friterar det, som man sen äter som en korv med bröd, med ost på och mycket sås, lite ok är det men inte jättemycket. Helt slut efteråt och somnar som en stock

Ville bara visa vilken ursöt man jag har, idag fick jag en inbjudan till mitt eget läkarbesök på måndag 🙂 Finast i hela världen är han!

Har legat de två senaste dagarna och inte mått bra alls, har försökt arbeta och har inte ens orkat öppna datorn, vi är inte vänner just nu, min dator och jag. Sen drar jag mig ut vid 1 tiden och åker och fraktar en 30 kg med kläder till Sverige, tungt som tusan och jag har ingen ork, men min man är bäst och hjälper mig lyfta. Det värsta är den förbaskade huvudvärken som vägrar släppa, hmm,  jag ogillar personligen människor som klagar hela tiden och så håller jag på själv, inte bra 🙂 För att se positivt på det så har jag ju fått bestämma vad vi ska äta till middag de 4 senaste dagarna och jag har blivit uppassad och glott på TV, samt läst en massa bra böcker. Sen springer några ärenden och till slut vid 3 drar jag med mig Javier till Kabuki och äter supergod sushi, är helt galen i det här stället, jag vet, det säger jag jämnt antagligen och troligtvis om en massa ställen, men mat är ju så gott. Ska förresten köpa Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar och Lättlagad GI av Ola Lauritzen, rekommenderat av en kompis som heter Hans och jag längtar efter att laga nyttig svensk mat, någon som har några tips?? På kvällen får jag packa, Javier är iväg och jobbar, och det är ju så mycket att tänka på att jag säkert glömmer hälften. Tog ett kort på en tjej som kom in när vi satt och åt och om jag någonsin klär mig sådär, snälla slå mig. Det är jäkligt lätt att man blir slapp med kläderna här, alla går ju i flipflops, och ingenting matchar, men blir jag sådan så är det nog dags kanske att flytta hem igen.

Jag vaknar av en jäkla kalabalik, Margaretha har missat sitt plan. Igår tog vi det lugnt, shoppade fröer till henne och jag passade på att göra mina balkonger sommarfina med lite nya växter och sådde även några krukor med luktört. Vidare till Target och hon köpte Revlon nagellack som inte längre går att få tag på i Sverige, men är jättebilliga här i USA (Revlons nagellack innehåller ftalater: Ftalater (mjukgörare) är med på EUs lista över förbjudna ämnen i kosmetik pga deras skadliga effekt på fortplantningen (hormonstörande)). Samt så åker vi till min Mexikanska mataffär och shoppar apelsiner i massor, och till varuhuset och köper Vera Wangs senaste parfym samt Envy från Gucci. Vi tar det kolugnt, vet inte ens vad vi vill äta till middag utan åker till slut till Marie Callender’s och äter middag, allting är färdigpackat, soft, vet liksom inte riktigt vad vi ska göra. Det blir en film och slappa på kvällen. Och så ringer hennes son Tobbe och väcker henne och frågar var hon är, han ser henne inte på Arlanda 🙂 Med andra ord, flyget går inte idag, det gick igår. Dom fixar en ny biljett till henne som dom tyvärr får betala för, och vi var ju riktigt blåsta igår då vi checkade in henne men inte tittade på datumen. Men hon får en ny biljett till idag klockan 2 och Javier ska köra ner henne. Så själv går jag och lägger mig igen, jag har fått de märkligaste symptomen någonsin och vet fasen inte vad det kan vara: Ont i ryggslutet så jag knappt kan gå, även med 3 ganska starka värktabletter så går smärtan igenom. Stel i hela nacken och kan inte böja huvudet mer än 1 cm samt så värker även denna. Jag har värk i hela baksidan av låren och rumpan. Axlarna och handlederna och fotlederna är så ömma så jag knappt kan ta på dom. Ovanligt trött och vill sova hela tiden. Huvudvärk sen i lördags – konstant. Diarre igen, suck. Det känns fortfarande som om min ryggrad är som ett S och alla organ hänger lösa inuti. Fryser för att en sekund senare svettas. Ingen hosta eller feber. Visst är det sjukt konstiga symptom?!?!  Och det är nu för tredje dagen. Jag har ringt en vän som är läkare och frågat vad dom skulle göra på sjukhuset om jag åker in till akuten, och han säger att dom kommer troligtvis att ta dom vanligaste testerna samt ge mig antibiotika, vilket är det sista jag vill äta mer av detta året. Samt så är detta nog en åkomma från Mexico vilket inte kommer ge utslag på deras tester då det inte är de vanligaste parasiterna i detta landet, om det nu är det. Dags att flyga till Mexico! Jag sover bort hela dagen och vill nästan lipa så ont gör det. Jag har email och telefonsamtal jag borde ta hand om, men orkar inte. Konstigt nog gör det ondare att sitta och ligga, nästan smärtfri när jag bara står och ont som tusan när jag går. Men är så jäkla trött att jag bara orkar stå i några minuter, hehe konstigt eller hur? Skit kanske sitter i huvudet alltihopa 🙂 Sover bort hela dagen, Javier får fixa middag på kvällen. Det här kortet är dåligt taget jag vet, men vi tog kurvan vid Wilshire blvd igår in mot Sepulveda och Javier säger något i typ med, “det där sjukhuset skulle jag då inte vilja gå till”. Det står Westwood Medical överst, sen står det inget mer förutom en stor reklamskylt under med en dödskalle på 🙂 Hans skämt var bättre, jag ska skriva in det när jag kommer på det.

Igår visade jag Margaretha hur hon tar bussen hemifrån mig och till Universal studios, vilket tar 15 minuter och sen hur hon därifrån tar tunnelbanan 1 station ner till Hollywood blvd. Så hon ska sova in och sen ha en Hollywood dag medan Javier och jag tar bilen och köper Starbucks och sen vidare till Burbank och går på ett seminarie med Business of Entertainment, väldigt många intressanta talare som vanligt, får lära mig om ett nytt filmformat som kommer ut snart, där många viktiga aktörer är med, men Apple och Netflix saknas. Intressantaste av alla är Shawn Gillespie som berättar vilka kostnadsfördelar de olika staterna har när man spelar in en film, otroligt bra, och fantastiska torra “poof” skämt, (lärde mig poof häromdagen i en bok, och tycker det är ett sjukt kul namn, förlåt om jag sårar någon). Vid 12 är det en timmes lunchpaus och när jag går till cafeterian så känns det som om ryggraden är helt mjuk och varje steg gör ont som tusan. Känns ungefär som om alla mina organ sitter löst inuti mig, och varje gång jag går så gungar dom till, skit gör ont som bara den. Men som vanligt är man dum och tänker att det där går över, dumt att använda högklackat, det ska jag hålla uppe med ett tag. En timme senare går vi tillbaka in i salen igen och jag lyssnar på två talare till innan telefonen ringer och jag måste åka och plocka upp Margaretha. Får tag på henne när hon precis ska ta tunnelbanan från Universal Studios och åka till Hollywood och åka på kändisars hus sightseeing, vilket jag inte behöver följa med på. Jag åker hem och sparkar av mig skorna och går och lägger mig, sömn botar det mesta. Vaknar 2 timmar senare av att Javier är hemma och vi gör oss iordning och åker ner till Hollywood blvd och plockar upp Margaretha. Jag har bestämt att hon nog skulle uppskatta Gladstones i Malibu, ett fisk och skaldjursställe precis vid havet. Jag har bokat bord till klockan 7.15 och vi gör Sunset blvd hela vägen ner till Malibu, genom Beverly Hills och Pacific Palisades, så fint. När vi kommer dit är det kaos, kön till värdinnan är 15 meter lång och jag ser fullt med folk som står och väntar. Vid 7.45 är det äntligen vår tur och vi får vårt bord och jag äter Moules Meuniere – vinkokta musslor som är sååå gott. Vi har en jättetrevlig kväll, och här bara måste man ta med rester hem, dom gör kanonfina konstverk av “the left overs” så vi packar bröd och allt vi har och får en jättefin påskhare (som jag slänger när vi kommer ut, ville ju bara se vad han skulle göra, urk för rester). Hem och tittar på Day & Knight som är helt fantastiskt rolig, den bara måste ni se.

Upp vid 8.30 och Starbucks, macka och kör ner till Anaheim för att plocka upp kläderna från Dragonfly, samt så har Margaretha en massa pengar över så vi shoppar skjortor för 10 000 till, som dom packar ihop snabbt åt oss. 2 enorma kartonger tar vi med oss hem med flera hundra skjortor, och så var det då dags att snigla hem på motorvägen nummer 5 igen, suck, 1.5 timmar senare är vi hemma och tar en Ralphs kundvagn upp till mitt ställe, för tungt för att orka bära upp det. Och sen gäller det att ta bort plasten runt skjortorna, nålarna och silkespappret, sånt betalar vi inte för i frakt. Och därefter börja packningen och fördelningen i resväskorna. Vi skulle egentligen åkt ner till downtown imorgon bitti och shoppat mera men vi kommer att få skicka över 50 kg på posten då hennes 3 resväskor är fyllda till max. Sen dax att göra sig iordning lite snabbt och åker ner till Westwood och går och shoppar privata kläder till Margaretha, hon vill ha både parfymer, Clinique samt kläder från Lyan Brant och Macys, så nästan 1.5 timmar har hon att shoppa runt här. Hon inser att Clinique är över halva priset här i USA jämfört med Sverige samt så får hon massor av gratisprodukter i 4 olika necessärer, jättegulliga. Till min glädje ger hon mig 2 av necessärerna samt några provprodukter och ett jättesnyggt läppstift när vi kommer hem senare, jippi! Sen har hon bjudit oss på restaurangen Bandera där dom har ett jazz band som spelar och vi har en kanonmysig kväll. Och dom har fantastisk mat. Vi avslutar kvällen med efterrätt på Coldstone som hon aldrig har ätit på, och dom har underbar god glass! Förresten, kläderna på bilden är 1/6 av vad hon köpt!

Upp riktigt tidigt, klockan är säkert 8.30 och åker hela vägen ner till Anaheim efter att ha stannat på Starbucks och shoppat en macka och en kaffe latte. Vi ska besöka Dragonfly och shoppa skjortor, och det gör vi med råge, dom har fått in massor med coola skjortor med döskallar, liemannen, symboler och massor av annat, detta mina damer och herrar är mina storsäljare i Sverige. När vi kommit överens om pris och antal så får vi tyvärr komma tillbaka och hämta upp dom i morgon. Det är över en timmes körning ner hit. Sen åker vi vidare 3 kilometer och jag släpper av henne på Disneyland där hon ska spendera resten av dagen. Själv får jag stressa hem för att hinna i tid till min skola norr om LA. 5:an är nog LA:s hemskaste motorväg, den står alltid still, det spelar ingen roll när jag kör på den så sniglar den sig fram, det enda positiva är att det verkar vara många nykomlingar på motorvägen för om du håller dig till höger körfält så vart 3:de kilometer så kommer det en körfil som är för ny trafik och där man kan gasa på, köra förbi 100 bilar för att sen svänga in i körfältet igen och du kan lätt komma före 500 bilar och säkert förkorta resan med 20 min, så detta gör jag och kommer i god tid till Granada Hills och sätter mig först på en äcklig kina och äter lunch och sen åker till skolan och tar hand om barnen. Sen stressar ner till Brentwood och tar hand om barnen där och önskar även dessa en glad påsk, och jag är fri i 12 dagar from nu! Hem till en hungrig Javier och tar med honom till Burbank och firar med att gå till Smokehouse, jag bjuder! Blir omkörda av både polis, ambulans och brandbil och 4 minuter senare så kör vi förbi en bilolycka som precis hänt. Det är en bil som kört på en cyklist och den lilla cykeln ligger där helt mosig och jag ser hur ambulansmännen jobbar med en helt orörlig man. Och så kommer den där tjocka klumpen i halsen och jag vill nästan sätta mig ner och lipa (funkar inte då det är jag som kör) Men skit vad läskigt, så här nära en olyckshändelse har jag aldrig varit, och det gör mig väldigt olustig och ledsen. Usch vilka känslor som kommer över en, jag har ju mängder med vänner som cyklar varje dag här i LA, för att inte tala om i Sverige, och nu ser man hur bräckligt ett litet liv kan vara, snyft! Jag äter en soppa, har lite ont i magen igen, och har gått upp 2 kg sen magen blivit bättre denna vecka. Får ett telefonsamtal från Margaretha som tagit taxi från Disneyland till LAX och vill bli hämtad där om 20 minuter. Stressar och betalar och åker ner i trafiken till flygplatsen och plockar upp henne och åker hem och sover. Upp tidigt i morgon också…

Lite kaffe hemma, sen bär det av till Brentwood och Margaretha ska gå och göra naglarna och glo i affärer på Montana, vilket är ett jättefint område, medan jag har möte med Tsach, vår affärsadvokat för Rydaholms metoden på ett cafe. Oj lång mening det blev, jag är hopplös när det kommer till detta, tycker med åren att dom bara blir längre och längre, nu är ju inte jag i klass med Victoria Silvstedt eller Dolph Lundgren, som verkar sakna de flesta svenska ord, men nog blir min svenska alltmer försämrad för varje år som går. Man håller sig inte ajour med språket, visst jag läser dagstidningar online när jag hinner, läser massor av böcker och pratar med folk, men jag utvecklar inte mitt språk, det tillkommer inga nya ord, och skulle det göra det, så är det ytterst sällan, faktum är nog tyvärr att fler ord bortfaller än tillkommer. Så i verkligheten är jag kass både på Svenska, Engelska och Spanska 🙂 Men jag gör mitt bästa vilket jag borde få en liten stjärna i kanten för! Det börjar nästan luta åt ett litet mentor förhållande med Tsach, vilket jag verkligen uppskattar, samt så har jag fått ett hyfsat bra timpris från honom, långt under halva hans ordinarie timpeng, och när vi bara pratar så tar han inget betalt men som nu när vi ska börja med en affärsplan så självklart, det är ju ett uppdrag. Två timmar senare plockar jag upp Margaretha som har fått ursnyggt nagellack i en nagelsalong. Vidare downtown och stannar först och äter lunch därnere efter vi har parkerat, mums för spagetti. Sen drar henne med i butik efter butik, jag vet inte men jag skulle tippa på att det finns kanske 4000 butiker här nere, så det gäller att gå fort. Jag visar, hon bestämmer, betalar, och jag får bära. Visar henne hur man tittar in i butiken utan att stanna och veta om detta är en butik för henne eller ej. Dom flyttar runt så ofta här nere eller går i konkurs eller så öppnas det nya att man aldrig riktigt kan hålla reda på vilken lokal som säljer vad. I Margarethas fall så gäller det att kolla på stilen, ser hon ingenting när hon tittar in genom rutan som är hennes stil så kommer dom heller inte att ha det i resten av butiken, alltså gå vidare. Spets och romantik faller bort för henne, det ska vara Ed Hardy och Sublimation stil, är trycken på kläderna tantiga, gå vidare, osv osv. På detta sättet utan att stanna för mycket så ska vi nog hinna med åtminstone 300 affärer idag. Efter ett tag börjar det bli för mycket att bära, så går till en av mina bästsäljande affärer och där kan jag få lämna alla påsar och komma tillbaka senare och hämta dem. Visar henne mina 10 favoritaffärer där jag alltid hittar kläder till henne och på varje ställe får vi lämna kvar det vi handlat. När budgeten är överskriden för denna gång och vi har hittat massor, går vi och köper 3 resväskor, prutar stenhårt som vanligt, vilket jag älskar och går sen tillbaka till affärerna och packar ner våra varor, en väldigt bra dag. Hem och släpar upp alla kläder och börjar sortera dom i vardagsrummet, tar kort på dom och det är verkligen massor av kläder. På kvällen går vi och firar denna lukrativa dag med Cheesecake factory i Sherman Oaks, mums vilken mat. Vidare till Blockbuster som blivit uppköpta av Dish Network, ett bolag som vi alla trodde skulle gå i graven. Jag var på ett seminarie (senare denna veckan) där Chris Carey pratade, han var vice VD för Paramount tills nyligen, och han berättade om en storsatsning på ett nytt film format och jag gissar på att det är detta som kanske Dish Network tror kommer bli en hit tillsammans med alla företag de köpt upp och kommer säkert att ta upp kampen mot Netflix, men vad vet jag, bara gissningar än så länge. I vilket fall som helst så köper jag Red (Ovanligt läcker film), Idiocracy (som är helt underbar) The night at the museum (som jag får på köpet) och Margaretha köper Knight and Day, (vilket senare i veckan visar sig vara fantastisk, så jäkla rolig, så nu måste jag tillbaka och shoppa denna också, suck) Vi har haft en fantastisk dag, stressig, men fantastisk.

Skriver 100 email på morgonen efter frukost, samt plattar håret, nu när jag äntligen fått ut alla tovor så vill jag inte se några mer lockar, nope nu får det vara spikrakt ett tag. På eftermiddagen tar jag med mig Javier ner till mina elever i Brentwood, och jag har ett enormt genombrott med en av dom idag, jag upptäcker någonting som kommer göra mitt arbete otroligt mycket lättare. Efter detta åker vi till Playa del Rey och går omkring, lite kallt, men jag är den enda som har rock och halsduk på mig 🙂 Så vackert här nere, hade jag inte varit så förbaskat rädd för Tsunami så hade jag flyttat hit på 2 sekunder. Vidare till Kabuki och äter mera sushi samt går på Nordstroms och letar efter gympadojjor men hittar inte de jag vill ha. Vid 8 åker vi till flygplatsen och hämtar upp min svenska kund Margaretha som ska bo hos mig en vecka och vi ska shoppa upp minst 100 000 kronor! Hem och bäddar ner henne och går tidigt i säng.

Dag 2222, vilket betyder att jag har bott 2222 dagar i Los Angeles – häftigt. Otroligt väder ute, och inomhus är allt, precis allt, rent och luktar gott, härligt nu behöver jag inte göra ett skit på åtminstone 3 dagar, detta ser vi fram emot. Frukost med Javier och Eduardo på Mels innan de åker till flygplatsen och jag får krama Eduardo hejdå. Jag har bestämt mig för att rensa ut min dator, har sparat alla email de senaste 5 åren och till vilken nytta, vad ska jag ha dom till? Samt så har jag massor av word och powerpoint dokument som det är dags att göra sig av med, mitt mål är att frigöra 4 GB och komma upp i 170 GB tillgänglig yta. Vilket jag lyckas med i slutet på dagen. Vid 7 kommer Javier och hämtar mig och vi åker ner till Frank och äter middag med honom och hans fru samt den tredje bandmedlemmen i deras nystartade grupp. Hmm snart kommer dom åka ut och spela på olika ställen, känns skumt, detta kommer jag nog aldrig att vänja mig vid. Vi har en jättetrevlig kväll som vanligt i deras sällskap innan vi åker hem och stupar i säng, det har varit en hel del på sistone. Har fått visitkort från min kompis Emmeli, detta är baksidan, är inte helt säker på att jag vill ha de texterna med, men visst har hon gjort ett fantastiskt jobb? Tack Emsegumsan!

Upp vid 5 och vi åker de 2 timmarna ner till Denver flygplats och flyger hem till LA, ja Dulce tar United till Mexico city men Eduardo måste tillbaka till LA för ett möte så han ska bo hos oss 30 timmar. Landar vid 10.30 och åker hem och storstädar, jag har ju haft besök de senaste veckorna så allting måste tvättas, dammas, diskas och dammsugas, jag kämpar som ett litet djur medan Javier och Eduardo leker med sina gadgets, när det kommer till accessoarer inom ljud har dom där två alltid det senaste, det måste dom ju, det ingår liksom i jobbet. Tar en paus och sover i en timme, helt slut, det blev ju bara några timmars sömn i natt. På eftermiddagen åker vi och äter lunch på Kabuki, så gott, har saknat min sushi. På kvällen går dom och tar en drink medan jag har egentid, vilket jag älskar. Det blir min älskade dator, en film på TV, lite efterrätt och en kopp te, öppna spisen tänd, samt massor med tända ljus och kvällen blir en hit!

Sista dagen, så tråkigt, jag har verkligen blivit duktig på att åka, och så ledsen att det har hunnit gå 3 år sen jag sist åkte skidor. Men vill verkligen försöka åka igen nästa säsong – eller vad säger jag, fel inställning, självklart kommer jag att åka skidor till vintern! Har en supermysig dag i backen och avslutar den med afterski med mina vänner nere i Lionshead, solen skiner och livet är underbart. Mer jacuzzi och steambastu när jag kommer hem och på kvällen åker vi till en lokal pub och kollar på golfen och Tiger Woods på TV.

Upp i backen och åker hela dagen idag också. Det är så varmt att i backarna längst ner på berget så har nästan snön smält bort, så det blir att åka högt upp och sen ta gondolen ner om man nu inte vill kämpa i snömodden. Vilket jag vill, det är ju gratis muskler eller hur? Åker hela dagen och äter lunch vid 2 med alla dom andra för att sen åka hem och njuta i jacuzzin och sen i steambastun, härlig dag. Väl hemma i lägenheten så kan jag inte låta bli att ta ett kort på min tvättbjörns solbränna, jag ser fasen inte klok ut. Var är den stylade LA tjejen 🙂 Tovor, röda ögon, narig och asful solbränna är vad som återstår! Men jäkligt lycklig om man nu ska se positivt på det! Går och äter thai på kvällen och tidigt i säng.

Åker upp i Gondolen, Dulce stannar hemma idag så nu är vi bara 4, men det innebär att vi kan åka riktigt snabbt, underbart. Jag hittar en backe som heter Avanti, som är helt underbar, den består av lite svart, lite blått och lite grönt, så jag kan både latja, åka baklänges, hoppa, och snabbt som tusan åka utför. Åker den nog 5 ggr idag och omöjligt att tröttna. Jag får frågan ganska ofta varför jag valde att flytta från Sverige och måste säga att nu när jag är åter i kylan så vet jag lite varför jag inte gillar kylan: Narig, tom ordet narig är osexigt och att sen ha en narig näsa, händer, ja hela kroppen känns torr och fnöskig. Mitt hår går inte att kamma ut, det är flygigt och jag har tovor i hela håret så när jag tvättar det så är håret som en stor tjock klump bak i nacken, antingen klippa av det eller vänta tills jag är hemma i LA igen med att försöka få det att se snyggt ut. Jag fryser någonstans på kroppen hela tiden, nästan lite som konstant feberfrossa. Man måste hela tiden titta neråt för att se vart man sätter fötterna, rätt vad det är så hamnar man i en blöt pöl. 5 lager med kläder – hela tiden, oavsett om man är ute eller inne, det tar en evighet att få på och av. Och jag börjar få världens fulaste solbränna, jag ser precis ut som en tvättbjörn 🙂 På kvällen kommer Eduardo och vi går allesammans ut och äter på en jättegod restaurang Le Tour, så himla gott. Bilden längst ner är dekoration från en lokal konstnär och ett par med en kvinna och en man kostar 900 dollar, liiite mycket enligt mig, men passar fint som servetthållare för den som vill göra av med extrapengar.

Sol, sol, strålande sol. Helt fantastiskt väder idag, solen skiner, och jag tänker åka skidor hela dagen. Så på med varma kläder, jag vägrar frysa. Mitt underställ består av 3 underställ… Först tjocka strumpbyxor, underställ efter det och termobyxor på det, upptill har vi ett linne, en långärmad bomullstopp, underställ på det och Sir William Promotion’s fantastiska vinterjacka i goretex, och den är i 2 delar som går att använda separat, en dunjacka och en vindjacka, helt underbar. Min fuskpälsmössa och glasögon, och tjocka handskar, jag är klädd för en dag i backen 🙂 En riktigt liten hare är jag, vet inte när jag senast hade en adrenalin kick, så det blir att åka sakta idag nu när skidorna är nyvaxade, tänker inte bryta några ben. Dulce gillade inte sin skidskola igår då dom hade avancerat för snabbt för att hon skulle hinna med så idag är hon lite rädd, så det blir 3 gånger i barnbacken innan vi ger oss ut alla 5 tillsammans. Men det går så sakta så tycker mest att det är väntan idag och att vänta tar hårdare på musklerna än att åka nerför så vid 4 idag ger jag upp och drar hem, har sån otrolig benvärk så det finns bara inte – skön känsla. På kvällen går vi ut och äter, och återigen blir det en väldigt lugn kväll.

Upp vid 8 och äter en snabbfrukost på ett halvt ägg, ett äpple och ett tunnbröd, får väl se hur länge det håller i sig innan jag blir superhungrig. Dulce ska ha skidlektion, detta är andra gången i sitt liv hon åker så jag åker upp med resten, men fasen vad tungt det är, får jobba som ett litet bi vartenda skidtag, snacka om att bränna kalorier. Tar en paus efter två timmar och äter lite chips och dricker te på toppen av berget på ett ställe som heter Eagls nest, fin utsikt. När jag kommer ner igen så har mina skidor avvaxats helt och hållet och jag glider inte alls, utan får gå med skidorna på, fastnar liksom i snön och det är fullt med is under mina skidor, inte bra, det tar 40 minuter att komma ner från berget och jag är HELT SLUT och slänger mig i snön flera gånger för att vila. Men jäklar vilken träning! Tar hotellbussen hem och går in till skidshopen och beställer vaxning till mina skidor och han bara skrattar när han hör att jag faktiskt tog mig ner på dessa, de är helt uttorkade  🙂 Hem och sover några timmar och går sen tillbaka och hämtar skidorna på kvällen, ska bli kul att åka ut imorgon! Tar bussen till Lionsgate och äter middag på en pub, men tidigt i säng igen, helt slut, vad hände med min afterski?! Kolla in vinet förresten, Bergström från Oregon, måste ju för tusan vara ett svenskt vin – häftigt!

Vaknar tidigt och överlycklig, härlig känsla att vara i kylan igen, det är 3 år sedan jag rörde vid snö eller åkte skidor, mysigt! Men medan vi gör frukost så börjar det snöa och det kommer mer och mer och mer, så vi bestämmer oss för att vänta med att ge oss ut i backen. Utan pratar och myser framför brasan med en kopp te. Vid lunchtid ringer Dulces vänner som bor i lägenheten jämte och som har gett sig ut i backen i morse. Mamman Rafael har ramlat och slagit sönder minisken och det är ett jäkla oväder uppe i berget, så dom varnar oss för att ge oss ut – stackarn och första dagen på semestern, så vi ska inte ge oss ut, aldrig i livet. Så ger oss iväg och kollar in Vail samt hyr skidor och pjäxor till Dulce. På kvällen ska vi ge oss ut och äta och hamnar på en mysig pizzeria inne i Vail, igen det blir en tidig kväll, helt slut, men mysigt är det. Över 20 cm snö har det kommit idag och vägarna till Denver är helt avstängda, wow vi blir kanske insnöade – coolt!

Upp tidigt och kramar pappa hejdå, han flyger hem till Sverige idag och jag går ut till den väntande bilen och åker till LAX, Los Angeles flygplats. Flyger därifrån direkt till Denver, Colorado med hela min skidutrustning och kommer fram lite över 2 timmar senare, och har missat att sova igen, utan har glott på skit TV – House wifes of OC, hur det nu gick till. Åker in till Denver och råkar somna på Starbucks i väntan på att Dulce ska landa från Mexico City, snark! När hon väl kommer så åker vi de 2,5 timmarna upp till Vail och checkar in på Marriott, vänner till Dulce som har gett henne 1 vecka här då de som skulle kommit egentligen blev sjuka i sista minuten, så nu är jag här istället med henne – jippi! Går och handlar mat och somnar som en stock, härligt med hotellsäng – dubbelsnark!

Stressigt värre idag, skriver ut presentkortet samt ett litet gulligt kuvert till med missBecka loggan, sött ska det vara. Packar färdigt allting tills ikväll och sen drar med mig pappa och åker och gör nycklar till honom, posten och skickar iväg paketet till NY samt lämnar in till kemtvätten, sen downtown igen för att shoppa färdigt till syster yster. Hinner med ett besök först hos accessoarer butiken, och shoppar 2 dussin med solglasögon, 8 olika sorters läderarmband och 6 av varje sort, samt massor mer. Vidare iväg till 2 andra ställen och shoppar klänningar, linnen och toppar, jippi klar och jag hittade allt jag ville köpa på 1.5 timmar, och vi kan stressa hem i trafiken igen. Väl hemma så är Marcello där på besök från Brasilien och vi åker till Mels och äter sen lunch och sen iväg till Burbank och ska shoppa pyjamas till mamma samt krokar att hänga mina kläder i till ikväll samt fisklina om krokarna skulle vara för korta, måste ju tänka på allt, stressar hem igen, klockan är 4 och jag måste åka vid 4.30, så smink och kläder och packa det sista och sen så måste jag dra. Stressar hem till Pernilla i köerna, slänger in hennes 2 enorma provdockor i bilen och vi åker ner till Santa Monica och parkerar bilen i parkeringshuset och släpar sen ner alla grejerna till kickoffen, det ska bli sååå kul ikväll! Vi har egentligen inte samkört någonting eller förberett oss, utan det får gå som det går, men det blir så himla bra när vi ställer upp allting – jippi! Vi matchar varandra perfekt, underbara synergier mellan våra två bolag missbecka.com och Nylander Bag Collection! När vi är klara går vi och tar en drink i baren samt äter lite buffe och hälsar på vänner och bekanta som börjar strömma in, samt massor av okända förstås. Delar ut säkert 50 visitkort samt berättar lika många gånger vem jag är och vad jag säljer och gör, verkligen en lyckad kväll, Marie och Annika som är värdar har gjort ett kanonjobb. Dom har skrivit ett skript som fått jättemycket uppmärksamhet och detta är premiären för deras produktionsbolag Blue Hazel Productions, och är dom lika professionella som dom varit ikväll så kommer dom gå långt, helt underbara tjejer förresten! Vid 10.30 plockar vi ihop och åker hemåt och jag kan nu börja packa för min resa imorgon, och kommer äntligen i säng vid 1 på natten. Härlig vecka! Det är förresten Silvia Spross som tagit fotografierna, jätteduktig fotograf!