Jag vaknar till en underbar dag i Los Angeles, solen skiner, idag blir det lätt över 35 grader, jippi ingen höst så långt ögat kan nå. Har en massa överskottsenergi som jag måste bli av med så när en av mina svenska väninnor ringer och jag vet att samtalet kommer vara i över 1 timma så på med bikinin och ner och har vattengympa i poolen medan vi pratar. Det ligger redan en kvinna i poolen och fastän hon både ser och hör att jag pratar i telefon så börjar hon prata med mig. Får ursäkta min kompis och fråga vad hon vill och hon ber om ursäkt men skulle jag kunna vakta hennes grejer medan hon går upp och hämtar något i sin lägenhet. Visst gör jag det och sen pratar igen i telefon medan jag springer på poolbotten så jäkla skönt… Efter en stund kommer människan ner igen och hon tackar så mycket för att jag vaktat hennes grejer och vilken fin dag det är idag. Jag ler och fortsätter prata i telefon. 20 sekunder senare hoppar hon i poolen och börjar springa mittemot mig samtidigt som hon tittar på mig, jag fortsätter att prata i telefon och så hör jag människan igen säga att hon är överviktigt och hon är så glad att jag nu fick i henne i poolen och så springer vi båda två. Hallå, jag pratar telefon, igen ler jag bara åt henne. Efter 45 minuter lägger jag på och människan börjar med en gång prata, hon har problem med ryggen. Så jag ger henne mitt favorittips för ont i ryggen, en LifeStyle Planner måste ha en lösning på allt 🙂 Men hon säger att och så nämner hon en lång rad medicinska problem hon har med ryggen som jag inte fattar hälften av men det enda hon kan göra för att minska sin vikt är att gympa i poolen enligt henne. Sen frågar hon vad jag jobbar med och jag berättar om min online klädbutik och Unlimited Scandinavia och så frågar jag vad hon jobbar med och hon säger “I am in the business” med tydliga “citationstecken” med sina fingrar. Aha det säger ju allt… Sen fortsätter vi prata och hon berättar att hon beställde en pizza igår och att hon är arbetslös just nu för hon är för tjock och den här sommaren skulle hon egentligen bantat men mest flutit omkring på luftmadrassen i poolen, sen fortsätter hon med att ägaren till vår byggnad har stämt henne för att hon inte betalat hyran sen i juli och att när hon bad sin far om pengar så sa han till henne att detta var sista gången och att han aldrig mer vill se henne och att hon borde ta självmord… Och att hon spenderar dagarna med att skicka ut CV:s men att hon inte får något jobb och att hon har stämt ägaren här i sin tur för en massa nonsensgrejer och den ena hemska historien efter den andra. Och jag bara undrar vad är det för människor i det här jäkla landet egentligen, hur trasig får man bli? Tydligen kan en människa här vara så förbaskat ensam att dom i sin lilla värld börjar inbilla sig saker och att alla andra människor är det något fel på medan dom är helt oskyldiga och bara har världens otur. Det kommer ner en annan granne och vi pratar om att dom nu ska ha möte angående ombyggnationen av mataffären Ralphs jämte oss och att vi alla har blivit kallade till ett möte. Och människan säger då att hon inte har blivit kallad och att dom inte skickat något till henne och om vi kan kopiera våra papper och ge till henne för det kommer hjälpa henne i domstolen mot ägaren till vår byggnad. Eh gå och kolla din brevlåda, det är inte ägaren som skickat ut detta, utan Ralphs så jag tror knappast dom inte skulle skicka till dig? Så hon springer iväg och mycket riktigt så ligger brevet i hennes brevlåda och hon har även fått tillbaka brevet som skulle gå till domstolen för det saknar porto så nu ringer hon till posten på sin mobil och svär och skäller att det är deras fel, men suck det är väl för fasen inte posten som sätter på frimärken när man postar?  Jag tror att vi i Sverige har ett så pass skyddat nät omkring oss så om någon skulle vandra iväg och börja bli udda eller få konstiga värderingar så finns det människor omkring en som säger vad som är fel och vad som är rätt och det går aldrig så långt som det kan göra i en riktigt stor stad, eller? Trist nog så går Javier ut på balkongen och skriker att han måste åka en sväng så nu vet människan var jag bor… In och duschar och går i ilfart till Cheesecake factory 45 min bort och har en romantisk tidig middag med Javier på uteserveringen. Svettades som en gris på vägen hit, kan tänka mig att jag är alldeles röd i hela ansiktet, men som sagt det man inte vet har man inte ont av… Tänker mycket på den där människan resten av dagen och är litet ledsen faktiskt över vilka trasiga människor det finns och vilka rent ut sagt för jävliga värderingar en del har, och förstås om det skulle finnas ett sätt att lösa detta, förutom att halvera jordens befolkning 🙂 På kvällen shoppar Javier nödvändiga grejer till sitt hemmakontor, vidare till Trader Joes när jag ser vad jag trodde var min blivande bil som är till salu, en 320 CLK 2004 cab, och ringer ägaren David som jag möter upp vid bilen och får provsitta. Så helt förbaskat perfekt för mig. Grå, och grå topp, med träinredning och grå lädersäten. Boose högtalarsystem, 70 000 miles, vilket inte är mycket för en -04 , alltså 11500 mil. Ett riktigt baksäte om än lite smalt men man kan sitta 5 i den om man måste, snygg som tusan och ett bra pris på 17 000 dollar, vill ha! Men när jag får veta att dom inte tillverkar den modellen mer så går det bara inte. Det betyder att vilken del jag än behöver köpa och dessutom till en MB så kommer det kosta skjortan, snyft! Det stod Rebecka över hela bilen, jag kunde se det i lacken… Har ingen lust att jobba på hemsidan idag, satt 14 timmar igår och tänker inte börja få ont i kroppen igen så fixar utebelysningen till den ena balkongen och stryker och donar, gillar mitt hem…