Så vår kabeltvdosa gick sönder igår och efter att ha spenderat en timme med dom på telefon så ska jag idag åka djupt in i the Valley och hämta upp en ny – Javier säger att det är ett dåligt område med väldigt mycket gäng och att jag inte får åka själv så han har bestämt att han ska köra mig och han ger sig fasen inte – bara ska med. Vi kör och kör och detta är fasen inget dåligt område, visst det är väl inte super säkert men fasen inget värre än downtown, fattigt visst, men farligt nope. Jag blir surare och surare, fasen så självständig som jag är ska nu bli passad på som ett litet barn – han ska vara stolt över min självständighet annars hade vi ju aldrig mötts för LA i sig är ju farligt och då hade jag ju aldrig flyttat hit. In och hämtar min nya dosa i ett bra område och när jag kommer ut är han lika sur som mig men lovar att aldrig följa med och passa mig igen, vilket gör mig lite gladare. Problemet när någon talar om för dig att det är farligt är att alla varningssignaler går upp och du blir skrämd, och leva i LA och gå omkring och vara rädd för andra människor går bara inte, visst du måste vara street smart, och ha ögonen öppna, men att vara rädd är inget bra. Så blir vänner igen och han släpper av mig på starbucks, köper kaffe och sen går hem och jobbar med mina foton resten av dagen. På kvällen lagar jag köttbullar och gräddsås.