Upp och till beachen efter att ha gått min runda, jag är så stolt över mig själv att jag gör det här, och med mina superhäftiga tennisskor så är det kanonkul, som att gå på moln kan jag tänka mig, samt så har jag musik på i telefonen och det gör ju inte saker och ting sämre. Vid 12 går jag ytterligare 2.8 km till Cafe Cacao och möter upp min klient, han behöver hjälp med att bygga en hemsida, och eftersom han en dag måste bli självständig så har jag valt Yahoo som leverantör av denna tjänst, enkelt och klipp och klistra så den tjänsten köper vi. Så talar om för honom vilka olika sidor han bör ha med och informationen i dessa om han kan ta fram den och jag lovar gå hem och göra en logga åt honom, och visa imorgon. Så mycket jobb för stackarn på en kväll, men det fixar han. På med hörlurarna och vandrar hem när jag tycker mig höra mitt namn och där står hela SDI gänget och undrar om vi ska med och äta sushi ikväll, självklart, tycker alltid att ett ställe minskar i storlek när man känner igen någon, samma med Stockholm, som efter 7 år krympte rejält när man knappt kunde gå 5 meter nere vid Stureplan utan att känna någon, och nu har det hänt några gånger i LA också så mina städer blir mindre och mindre, okej, ledsen för detta lilla sidospår! På kvällen möter vi upp SDI gänget och äter sushi och dricker dom bästa Mojitos någonsin med Sake i, testa helt underbart gott! Servicen på det här stället är under all kritik och maten är sådär, men drinkarna är fantastiska så enda anledningen till att jag luras tillbaka hit gång på gång…