Upp i hyfsad tid och äter frukost hemma hos Tobbe innan vi drar till Liseberg och ställer oss i kö, mycket folk här idag.

Jag är så exalterad så det kliar i fingrarna, har inte varit här på 20 år tror jag och vi ska ha så jäkla kul! Nåde den unge som inte vill åka vad jag vill åka idag 🙂 Det börjar mindre bra, vi står 1.5 timmar i kö till gamla skalbaggen eller lilla berg och dalbanan eller vad den kan heta nu.

Vi lämnar pojkarna med småbarnen och drar med oss Elviz upp till Virvelvinden som är vår favorit.

Så vi har berättat för Elviz om de här enormt coola stolarna på toppen av Liseberg som rör sig samtidigt som man har 3D glasögon på sig, känns som värsta berg och dalbanan. Vi är så exalterade att vi springer uppför rulltrapporna till toppen och rusar in och ställer oss i kö och jippi vi kommer längst fram. Vi frågar personalen var i salongen vi ska sitta för att få bäst upplevelse och dom tittar väl lite konstigt på oss och svarar i mitten. När dom öppnar dörrarna rusar vi in i salongen för att få stolarna i mitten och jippi vi sitter bäst. Efter ungefär 10 sekunder inser vi att vad tusan det är ju vanliga jäkla stolar, äh vad f-n, har vi gjort allt det här för att se en barnfilm i 3D 🙂 Så jäkla dumt det blev då 🙂

Vi ser barnfilmen Sammy och Ray i 3D och går miste om värdefull karuselltid 🙂 Härifrån springer vi ner och ställer oss i kö till Lisebergsbanan som är högre än jag kom ihåg, har visst gått och blivit höjdrädd sedan sist jag var här. Sen blir det sockerkick med glina och dom blir hopplösa efter det här…

Så Elviz står där i bakgrunden och vill spela på att fiska upp nallar. Och fastän Malena läser för honom att det står att man måste vara 18 år så vill, vill, vill han spela. Under tiden har Oliver och Eztelle blivit nyfikna och går fram och tittar på nallarna också, dom sätter sina små näsor mot glaset. När vi ska gå därifrån så har både Olivers och Eztelles sockervadd klistrats fast mot rutan och hälften stannar kvar på rutan. De små sockerkicksliven börjar storgråta och Malena försöker rädda vad som räddas kan, skit jag skulle ha filmat det hela, underbart att se 🙂

Vi går och springer av oss på dansgolvet och äntligen blir barnen normala igen.

Vi avslutar dagen med Sagoslottet och säger hejdå till syster med familj som far hem till Stockholm medan jag och Robert och Oliver far hem till Hjortsjö.