Gör en bamsefrukost hemma till Javier och Marcelo, känner mig lite hängig så ett stort glas apelsinjuice får det bli till mig själv idag. Åker hem till Pernilla för att hjälpa henne sätta igång och börja blogga, och visar henne hur hon lätt kan integrera WordPress med både Twitter och Facebook. Samt tips och ideer på hur och vad hon ska blogga om. När jag kommer innanför dörren så har hon gjort en jättefrukost till oss, mums. Bla en jättegod sockerkaka från Trader Joes, som jag genast ska springa och köpa så fort jag är tillbaka från Mexico. Jag ska få välja en av hennes fina väskor som betalning, så en bra deal. Blir lite försenad så får köra i ilfart hem där alla sitter och väntar på mig, för att kunna åka downtown. Javier, Marcelo, Ada och jag ska åka ner och shoppa, samt visa dom vilken enorm skillnad det är på downtown och resten av LA. Parkerar på mitt gamla vanliga ställe och sen går och visar dom runt. Ada älskar det och vi shoppar tröjor till Carlos, samt så lovar jag henne av vi ska åka tillbaka hit imorgon, vad gör man inte för släkten! Sen vidare till Culver city och hämtar lite papper och sen börjar köra hemåt, men fastnar i fruktansvärda köer, inte roligt. Det sniglar sig framåt och jag ser på klockan att min Happy hour kommer att försvinna inom kort, inte bra det här. Över 1.5 timme senare är vi i Sherman Oaks och Marcelo och jag hoppar av vid köpcentrat för att shoppa Victorias Secret till hans fru medan Javier kör hem Ada till deras hotell i Burbank. Javier hämtar upp oss och vi möter upp Fabiola och Olga på Tapasbaren Next door. Någon ringer, kommer inte ihåg vem det är så jag går ut och pratar och när jag kommer in igen så står Javier och Fabiola och pratar med en liten kille i kostym och jag går och sätter mig i soffan och pratar med Marcelo, när Javier är på väg tillbaka så vänder sig killen om och det är Andy Garcia, ops, så snygg, liten, ganska stel, men så snygg. Skit varför skulle jag ta det där förbenade telefonsamtalet för, kommer ju inte ens ihåg vem det var, suck! Dricker ett glas vin och äter tapas, men mår inget bra alls, känner mig konstig och jäkligt grinig och jag tycker att tjejerna vid vårt bord skriker allt högre och högre, försöker dom få Andy’s uppmärksamhet eller vad är det frågan om, pinsamma. Ber Javier att vi ska lämna för att jag tycker dom är ohyfsade, han tittar konstigt på mig och vill inte alls lämna, jag blir sur och bara går därifrån och börjar gå hemåt i vårnatten, kanske 15 grader varmt ute. Och tänker – vad fasen vad det som hände? Desto längre jag går desto mer inser jag att jag nog glömde säga att jag inte mådde så bra, för då vet jag att han hade kommit med en gång, och att dom nog egentligen inte alls var gapiga, bara jag som inte mår bra och var känslig, jaja så det kan bli ibland då. Hem och sover och när Javier kommer hem senare så ber jag om ursäkt, man måste svälja sin stolthet och erkänna sina misstag ibland…