Så idag äntligen kommer skadedjursbekämparen och det som vi trodde var myror var termiter och enligt honom så är hela grunden full av termiter, kul jul! Så vid 9 kom han i morse och jag vaknade vid 11, har fortfarande svårt att sova och inbillar mig att myrorna bygger bo på min mage, men vaknade varenda gång jag hörde honom borra, vilket var var 5:e minut. Så istället för att kapsla in hela huset, så har vi tagit en sektion som är de ytor där dom faktiskt har kommit upp från grunden, och gjort skadegörelse. Gästtoan nere, förrådet nere, och matplats, vardagsrum och tvättstuga, sen eftersom hus i varma länder inte har någon isolering så borrar han hål i väggen, 20 ca cm emellan och sen sprutar han in giftet som då rinner ner till termit kolonin under och som äter detta gift och sen tar dom med det tillbaka till kolonin och så blir alla förgiftade och så dör dom, 5 års garanti har vi, så kommer dom tillbaka så får vi hoppas att dom gör det inom 5 år 🙂 En av linjerna som dom krupit under för att leta mat i cementen, är 3 meter lång, så snabbt har det gått också. När han är färdig vid 4 så går jag 5:e avenyn i 3 kilometer tills jag kommer till en italiensk krog och sätter mig och äter pasta och läser min bok, “How to argue and win every time” av Gerry Spence, som är på 290 sidor och jag ska nog eventuellt bara stanna i Playa i 10 dagar vilket innebär att jag måste läsa 29 sidor per dag för att slippa ta med mig bokeländet tillbaka till LA, men det ska gå, är nu på sidan 123 och det är 8 dagar kvar, så ligger före min tidtabell 🙂 Är ingen jättebra bok dock så kan inte rekommendera den tyvärr, ja eller bra och bra jag tycker att han skriver lite väl mycket Hollywood dramatiskt. Alla hans exempel går bara ut på att förhöja hans egen genialitet, men förutom det så är boken okej! När jag ätit klart så går jag till Ah Cacao och sitter på uteserveringen och njuter av en nygjord Caffe con Leche och ska precis öppna min bok när jag hör, “Hej Rebecka” och en vän från NY som bor här nere har känt igen mig. Sablar där rök min meditationsstund, men det är bara att lägga ner boken och umgås och ska väl inte gråta man har ju vänner iallafall. Efter nästan 2 timmar säger jag hejdå och går ner till beachen och går utmed vattnet hela vägen hem, så fantastiskt vackert. På kvällen går Javier och jag till kvarterskrogen 5 min bort och äter mexikansk kebab och njuter av värmen och livet. I säng tidigt, helt slut, men kan ändå inte somna, suck, jag som hade bestämt innan jag for hit att jag skulle gå upp med tuppen och springa innan det blev för varmt, men kanske nästa vecka…