Upp tidigt och går sista morgonen med Bernie, igen så går vi in till stan. Hela vägen bort till Jam Session vid 40:e gatan. Stannar och provar glasögon på vägen hem. Nu när jag alltid har håret uppsatt så skulle jag behöva någonting mellan mina Chanel och mina RayBan, men vi hittar inget bra idag.
Stannar på Starbucks och njuter av en kaffe latte.
På vägen hem stannar vi till och hämtar upp Moira så kramar hejdå till Bernie och går och äter frukost med Moira på mitt franska bageri.
Hem och tar kort på gästrummet på ovanvåningen, Mammita vill att jag ska shoppa nya påslakan till henne i LA, och ta med nästa gång jag kommer så bara att fixa. Packar vilket är jättetråkigt, vill verkligen inte åka hem och ett jättemisstag av mig, vi kunde ha varit här 10 dagar till om det inte vore för mig. Pappa textade och sa att han skulle komma vecka 7, och jag tog det för Januari den 7:de, så alltså åker vi hem idag, så dumt det kan bli. I USA pratar man inte om veckor alls, och det slog mig inte ens att det var februari han pratade om, dessutom så saknar jag min familj så ville väl att han skulle komma 7 januari. 
Jag har fått röda utslag över hela kroppen, suck som vanligt något jag ätit här i Mexico som jag är känslig mot. Min man kommer på den briljanta lösningen att det kanske är kryddstark mat jag är känslig mot för det är ju verkligen bara i Playa som jag blir sjuk och hemma äter jag inte så stark mat. Men allergimedicin blir det att dricka ett tag…
Min man hinner med att spela lite innan Richi kommer och hämtar oss och kör oss till flygplatsen i Cancun. 
Kramar hejdå och 45 minuter senare säger vi även hejdå till Richi och går och checkar in vilket tar nästan 1.5 timmar, det är kaos på flygplatsen. När vi äntligen kommer in går vi och sätter oss på Margaritaville och dricker vin och slappar. Vårt jäkla flyg till Dallas är 2 timmar försenat. Efter 5 minuter dyker en tjej och en man upp och sätter sig jämte oss, jag viskar till Javier att gud vad lik hon är Demi Moore och när hon öppnar munnen och beställer med den där sexiga rösten så visst är det hon. Lite kul att sitta där och äta clubsandwich dricka vin samt se alla som diskret försöker få en glimp av henne, eller oförskämda som bara ställer sig och vrålglor eller går fram och stör när hon har munnen full av mat, det finns alla sorters människor. Men det roar mig i nästan en timma, nu har vi bara en timma kvar tills avgång.
Kommer äntligen iväg och vi får jättebra platser på flyget, det var ett mekaniskt problem och vi kommer säkerligen att missa flyget till LA. Dallas ovanifrån…
När vi landar på flygplatsen och går igenom transit med två handbagage och 1 stor resväska, så skriker en kvinna, någon som ska vidare till LA, ja vi säger jag. Släpp resväskan och spring säger hon! Det tar väl 10 sekunder innan jag fattar att flyget fortfarande är kvar och att jag bara ska släppa resväskan och sätta igång och springa. Vi kutar så fort vi kan och vi bara släppte resväskan där mitt på golvet 🙂 När vi 10 minuter senare kommer fram, och här är kallt, så har vi sprungit så fort vi bara kunde men ändå så var dörrarna till gaten stängda när vi kommer fram. Så nu har vi alla våra ombyten någonstans på ett golv vi inte kommer åt. Och samtidigt så tar min luft slut och jag kan inte andas, det måste vara kylan men får värsta hostattacken och det känns som jag inte får luft, skitäckligt, har jag astma? Efter nästan 15 minuter och massor med kallt vatten så kan jag andas hyfsat igen, men det där var läskigt. Det är sent på kvällen så alla hotellrum är upptagna i Dallas så dom skickar oss till Fort Worth som är på andra sidan om flygplatsen. Häftiga höghus med alla lampor.
Det är minusgrader och Javier har inte ens strumpor på fötterna, brrrrrr…..
