Var som vanligt uppe till klockan 3 igår natt, hopplös, upp och ringer Sami sen som tusan, och vi ska ju mötas om en liten stund, han frågar flera gånger om jag är nyvaken, nejdå, försöker komma på en bra ursäkt men det blir något mumlande om att jag precis tog en cigg 🙂 Dusch och sen är det bara att ta bilen till Starbucks, Caffe Latte och vänta på att Sami ska komma, vilket han gör efter några minuter. Han visar presentationer på datorn och vi går igenom allt som behöver göras när vi blir störda av en tjej bakom oss. En kille har tagit ett bord och lagt sina grejer på det, och går sen och beställer en kaffe. När han kommer tillbaka har den här tjejen och hennes väninna (säkert i min ålder, men ser ut som tantvarning redan nu, okej kanske 40 år då) tagit hans bord. Hon blir skitsur och frågar honom snällt om han inte kan sätta sig någon annanstans så att dom 2 kan sitta där och fika, njae säger killen han vill ha sitt bord, vad är det här för stil typ säger hon och jag vill bara strypa henne, varför sitter alla dessa människor 1 och 1 med en dator vid varje bord, varför sitter inte folk tillsammans och ska hon verkligen behöva gå ut och sätta sig det är ju stekhett ute, och så där håller hon på. Hon pratar högre och högre, typisk LA Drama Queen. Killen går och hämtar mjölk och hon följer efter honom och pratar högre och högre så även om du inte vill lyssna så är det omöjligt att stänga ute. Efter en stund får hon ge med sig och gå ut och sätta sig. Lösning: det fanns gott om lediga stolar, eftersom det bara satt 1 människa/bord, så dom kunde lätt dragit ihop 3 stolar och använt 1 som bord och hållt munnen, utan att nu alla på Starbucks tycker att hon är ett psykfall. Och det är detta som jag verkligen ogillar med LA, det finns så många så otroligt ensamma människor att dom börjar i sina ensamheter utforma någon slags psykisk attityd som lätt kunde avhjälpts om dom bara kontinuerligt hade normala konversationer med andra människor – sorgligt. Blir jag likadan och tror att jag är förmer än andra, slå mig med något hårt i huvudet tack! Pratar vidare med Sami och vi har ett kanonmöte, wow säger jag bara, får så mycket gjort att det nästan är skrämmande. 3 timmar senare tar jag med honom till kinahaket 88 och äter en utomordentligt god lunch. Sen är jag försenad som bara den och kör som en galning ner till Westwood för att träffa på Laura på Pain Quotidien och äta lunch och prata. Vi har känt dom senaste gångerna när vi har träffats att det finns en synergi mellan vad hon gör och vad jag gör och detta tänkte vi se om vi kan slå oss ihop idag. Pratar och äter igen, samt dricker min 3:e kopp kaffe för idag, inte bra, börjar bli lite smått hispig 🙂 Gillar henne jättemycket, väldigt lik mig. Och lite komiskt men mötet jag hade med Sami idag och mötet med Laura, går även dessa hand i hand, vilket måste innebära att jag är på rätt väg. Sen kommer Lawrence och möter upp mig och vi går till Coffe Bean och jag dricker min 4:de kaffe, var jag inte hispig innnan så är jag det nu, kryper i benen på mig. Så tar kaffet och går till Century City och sätter oss och pratar på ett ställe, har ju inte sett Lawrence (mitt ex) på över 1 år så mycket tid att ta igen. Säger hejdå och åker till Viceroy och minglar runt, men hem tidigt, är så sugen på att börja bygga min nya hemsida, fick massor av bra ideer idag. Måste även göra klart den där förbaskade PDF-filen…