Upp vid 6 och gör och iordning oss, sen ner och äter frukost, Ada har gjort en milkshake till mig på 2 bananer så nu jäklar ska här drickas bananashake idag, orkar med 1/3 del ungefär 🙂 Hon har gjort en enorm frukost till oss, underbart, så jäkla goa människor. Carlos har en enorm motorcykel som han har tagit till sitt jobb idag så att Ada kan köra omkring på oss, gulligt eller hur? På översta bilden så ser ni motorvägen vi kör på och hur dom sen även har byggt samma motorväg ovanför oss för att dom inte kan bredda motorvägen utan får bygga uppåt, infrastrukturen i Mexico city är tydligen inte så bra. Upp till vårt första möte i stadsdelen Santa Fe med en psykolog som har otroligt många barn med läs och skrivsvårigheter, men när vi väl hittar efter att ha fått vända på motorvägen några gånger så kommer vi för tidigt och åker till Starbucks och dricker en kopp kaffe medan vi väntar på att klockan ska bli 9.30 och kan åka till vårt möte. Vi stannade och tankade och killen som fyllde upp bilen råkade spilla en massa bensin på Ada när hon steg ur bilen så nu stinker hela Starbucks bensin 🙂 Kolla dom har tidningen Metro även här i Mexico, inte för att jag förstår mycket, men det väcker många minnen till liv från när man tog tunnelbanan i Stockholm till jobbet varje morgon under 7 års tid! Och världens finaste man, som lyckats bättre än jag att se businessaktig ut sitter och försöker få ihop alla möten idag. Vid 9.20 åker vi 5 minuter bort till psykologen och möter upp henne. En fantastisk meritlista har Gaby, hon är spokesperson i Latin Amerika för barn med inlärningsvårigheter, och hon har tagit sig tid att träffa oss idag, häftigt. Det är diplom över hela väggarna i hennes kontor och jag gillar henne skarpt. Kommer överens om att Javier ska hålla presentationen på Spanska istället för på engelska även fast den är skriven på engelska, och jag sitter och lyssnar och försöker hänga med så gott jag kan, men han gör ett kanonjobb, så stolt över honom. Det är väl egentligen meningen att jag ska hålla presentationen men han har mer erfarenhet än jag, så då detta är viktigt får han göra det. Sen sitter vi fast i köer på väg ner till södra delen av Mexico city och jag passar på att ta kort på Santa Fe där dom bygger som tusan just nu, ni ser ju vilken otroligt häftig arkitektur på bilden ovanför. Medan Javier har möte med en studio, så sitter Ada och jag i bilen och äter isglass från Santa Clara glassaffär, så gott. Tydligen väldigt många rån i Mexico city så så fort någon närmar sig bilen så lägger hon fingrarna över bilnycklarna som sitter i, och är beredd att köra därifrån om någon kommer för nära, lite läskigt. 1 timme senare kommer Javier ut och vi åker vidare till Carlos jobb och går på rundtur innan han och VD:n för bolaget tar oss till en autentisk Mexikansk restaurant och jag äter kycklig i chokladsås med ris till, gott men lite väl sött. Det är flera band som spelar musik och det är fullt ös fastän klockan bara är 2 på dagen. Vi har en väldigt trevlig middag tills jag berättar något och gestikulerar med handen och råkar komma för nära det gamla träbordet och får en lång sticka in i tummen bakom nageln och hur jag än försöker med min pincett så får jag inte ut den, det gör ont som tusan. Pinsamt att sitta där och skrika 🙂 Men jag blir gladare när jag får en klubba till efterrätt, mums världens goaste, hemmagjord och en delikatess i Mexico. För att få bort pappret så doppar man klubban i ett glas med vatten, vilket jag tycker att dom borde kunnat få till en bättre lösning till eller? Vidare tillbaka till Carlos jobb och får se en annan av deras studios, Javier brukar mixa deras filmer och nu behöver dom tydligen hjälp med annat också kanske. Sen kör dom oss genom staden igen, upp till Bosques de las Lomas, och vi kör fel om och om igen, och GPS:en säger 100gr tror jag “de la Reforma” helt knackigt och fel, de la re-for-ma, vilket efter gång 50 börjar reta gallfeber på mig. Men äntligen är vi framme hemma hos Mariza och Fernando och wow, men det är ett mansion vi har kommit till. Kokerskan och pigan hjälper oss in med väskorna och går och hämtar frun i huset, inte riktigt vad vi hade väntat oss, men oj vad häftigt. Fernando renoverar gamla bilar så här är 2 av de bilarna han har renoverat, den understa är en gammal Volvo! Pigan försöker hjälpa mig att ta ut stickan från tummen som bultar som bara den, och sen kommer en vän till familjen och hjälper mig, men ingen lyckas och vår presentation börjar klockan 8. 3 personer har vi presentation för här i huset ikväll. En är psykolog och väldigt företagssam, många skolor följer hennes råd. En annan är ansvarig för special undervisningen för lågstadiet på en av Mexicos finaste privatskolor Las Americas och den tredje är speciallärare och svägerska till våra vänner som vi besöker här idag. Och igen gör Javier presentationen på Spanska och gör ett lysande jobb. De är alla 3 intresserade av att börja arbeta med Rydaholmsmetoden, superkul! Sen är middagen serverad i matsalen och vi äter en god middag hela högen, underbara varma människor. De påminner mycket mer om oss svenskar än vad Amerikanare gör. Efter middagen blir vi visade till vårt sovrum samt får en rundtur i det enorma huset, fantastiskt vackert. Dom vill ta mig till läkaren och ta ut stickan men jag vägrar så Mariza ringer efter sin manikyrist som kommer vid 11 och tar ut stickan på mig, vilken service!! Och den är fasen inte liten heller, gud vad ont det gjorde. Idag är det förresten Cinco de Mayo som man inte firar direkt mycket i Mexico, utan mer i resten av världen 🙂 Underbar dag, förutom att jag nu har Mexicos fulaste naglar, vi fick klippa upp nageln för att komma åt stickan!